Arctic Pulse
Maxida Märak
Tid och plats: Restaurangscenen Kulturens hus 2 april, 21.30. Längd 1 timme.
Bäst: Att hon visar upp så många sidor av sig själv
Sämst: "Sämst" är ett för kraftigt ord här, men hade varit kul att se henne med ett större band vid tillfälle. Mycket är förinspelat.
Betyg: 4
Ni vet den där scenen i musikalen Hair när killen börjar dansa på bordet och sjunger "Jag har liv, mamma, jag fick skratt, syster, jag fick frihet, broder" och sedan fortsätter räkna upp allt han har. Den låten kommer för mig när jag ska sammanfatta Maxida Märaks spelning på Kulturens hus i helgen.
Jag har tidigare tänkt på henne som en hiphop-artist i sin träningsoveralls-outfit, med sin kaxighet och sitt coola scenspråk. Hennes framtoning är ganska svartsynt. Men Maxida Märak har så mycket mer. Hon har sitt engagemang för de samiska frågorna och kvinnofrid, absolut mycket ilska och upproriskhet, är en sann rebell. Men hon har också en fin sångröst, hon har jojken och hon har, ja faktiskt, även öppnat en ingång till popmusiken. För mig är det något positivt.
Medan de andra artisterna får kämpa för att få folk att ställa sig upp kommer hennes fans jublande fram till scenen och börjar dansa loss direkt hon startar.
Hon rappar: "...acceptera att du redan blivit slagen av Sapmis terrorist". Och om kvinnomisshandlaren: "Den dagen då han lämnar jorden ska jag dansa på hans grav". Hon jojkar så håret knottrar sig på armarna. Hon fäller sin dom om Kallakbeslutet: "De får bända bort mina fucking ben innan de bygger en gruva på vår mark".
Så gör hon tolkningen av Melissa Horns "Lät du henne komma närmre" om smärtsam kärlek och svartsjuka från "Så mycket bättre" och det är jättebra och känsligt.
När Maxida Märak slutligen säger att vi ju måste avsluta spelningen med lite "good vibes" så blir man av någon anledning förvånad, precis som när hon i "Så mycket bättre" visade att en rap-drottning kan ge även en dansbandslåt en cool inramning. "Eloise" blir sista numret och alla sjunger med.