En något gles publik var på plats för att se Maxida Märak på Putte i parken under lördagen.
Hennes styrka är att hon är något så ovanligt som en totalt oängslig person som inte säger det som är mest PK men som inte heller häver ur sig saker enbart för att provocera. Maxida vill något.
Mellansnacken handlar om sviniga män och om att rädda sina systrar från destruktiva relationer med sviniga män. Det handlar så klart också mycket om den samiska kulturen och vad det gör med människor att tvingas kämpa för sin kultur och sitt arv. Hur man kan finna gemenskap i ett utanförskap. Det handlar om Gállok.
Låttexterna behandlar samma ämnen, och hon levererar dem som att hon menar varje stavelse.
Men leveransen i mellansnacken känns lite svajigare. Antagligen hade hennes teatraliska uttryck funkat klockrent på en klubbspelning eller på en bättre och senare festivalscen, men i eftermiddagsljus på denna glesa parkeringsplats så hade jag nog upplevt det ärligare och mindre regisserat med en lite mer lågmäld ton.
Till Maxidas försvar ska dock sägas att det inte är säkert att det hade spelat nån roll. Luleås stadsfestivaler, som genom åren haft olika namn, har aldrig varit en scen för artister som velat framföra ett budskap, och det har aldrig varit musiken som stått i fokus.
Maxida Märak
Maxida Märaks publik verkar absolut vara där för hennes skull, men stämningen är som den är. Det är varken hennes eller publikens fel, en ful parkeringsplats omgiven av öltält och nöjesfält är helt enkelt en extremt svår plats att skapa stämning på.
Men den själlösa platsen till trots så infinner sig gåshuden när Maxida jojkar. Särskilt ”NikeSunnas joik” är omöjlig att inte gripas av, även om jag återigen kommer på mig själv med att önska att jag hade fått uppleva detta i mörkret istället.
Stora som små var på plats för att se Maxida Märak.
Jag fattar att Maxidas medverkan i "Så mycket bättre" gjort henne så pass folklig att man valt att lägga henne på en tid som är tidig nog för barnfamiljerna, men jag hade velat se henne få komma till sin rätt bättre. Som det är nu hade det nog inte spelat nån roll vad hon hade gjort, betyget för helheten hade inte kunnat bli högre än en trea.
Artisten hade också vunnit på att ha lite starkare låtmaterial och några hits under bältet. Avslutande ”Eloise” får publiken att vakna till ordentligt och man märker skillnaden när det plötsligt finns en hookig refräng att sjunga med i.
Efter "Så mycket bättre" har Maxida Märak fått en större publik men kylan hindrade många besökare.