Mattias Alkberg väckte nostalgiska känslor när han uppträdde i Vråken basket-tröja i Kulturens hus.
Under 30 år har Mattias Alkberg släppt 31 album som soloartist och i olika konstellationer. Han har hela tiden vidgat vyerna, tagit nya överraskande grepp, tillåtit sig att blomma ut musikaliskt och stilmässigt och med åren vunnit allt fler lyssnares hjärtan. Rätt som det är har han sjungit in en kärleksballad med Annika Norlin eller gjort ett inhopp i Movits sprudlande hiphop. Det senaste albumet "Drake" närmar sig modern pop och den gamle inbitne indiepoprockartisten har till och med börjat rappa.
Men nu är det tillbaka till rötterna, till Tuna, och rejält mycket hårdare musik. För att sedan gå över till något ännu hårdare, för att inte säga punkigare, ursinnigare, när han och bandet plussar på med en kavalkad av låtar från det tio år gamla albumet "Södra Sverige".
My Pettersson och Boris Brännberg tillhörde de yngsta i publiken den här kvällen. "Det är kul när gammal musik får liv igen. Det var bra", säger Boris. "Det var bra", säger My.
Även 2022 höll han en mellandagskonsert och kallade sig då för "Renässanstönt". Undertecknad, som gillar men kanske inte tillhör hardcore-Alkberg--fansen, hade en njutbar upplevelse och kunde gnola med i flera hits.
Ida Vikström och Isa Landelius ska just gå in och lyssna på konserten med Mattias Alkberg. "Han är helt fantastisk", säger Isa. "För mig var det en spontan grej. Jag köpte biljett för fem minuter sedan", säger Ida.
Ikväll är det enbart låtar från de två nämnda albumen, plus en lite mjukare låt som avslutning. Det blir av naturliga skäl inte samma variation som i en konsert med "best of" eller åtminstone blir det en annan sorts dynamik. Men flera av låtarna på "Tunaskolan" är bra och träffsäkra och han har ett bra band med sig. "Levande begravd" är ett exempel på en riktig allsång. Kompet bygger uteslutande på bas, trummor och dubbla elgitarrer med många solon. Trummisen trummar på så inlevelsefullt att man tror det ska gå hål i trumskinnen och elgitarristerna jobbar också på frenetiskt. Även Alkberg själv är en skicklig gitarrist och har skön scenutstrålning och fina mellansnack som ger låtarna bakgrund.
Christian Stamblewski var en av de Luleåbor som gick på Mattias Alkbergs konsert. "Han är en legend. Det tycker väl alla? Om man vet någonting om svensk musik. Sedan tyckte jag Polisman B var bra också, även om jag först var skeptisk när jag såg deras skojuniformer", säger han.
Grunden för all hans musik är de underfundiga texterna som gärna slår uppåt mot makten och som varken väjer för döden eller för att man kanske ibland är en fyllskalle. Tyvärr är det svårt att uppfatta texterna, men många kan dem utantill.
Mattias Alkberg spelade låtar från albumen "Tunaskolan" och "Södra Sverige".
Frågan är hur konserten fungerar för en vidare krets, de som börjat gilla honom på senare år, föredrar den poppigare Alkberg och som kanske inte har någon relation till Luleå och ännu mindre till Tunaskolan. Men de flesta här tillhör nog ändå de mest trogna, hängivna Alkbergs-fansen, har rätt förväntningar och uppskattar vad de hör.
Mattias Alkbergs låtar bygger mycket på de underfundiga texterna.
Det var blandade åldrar på publiken i Lilla salen den här kvällen.
Publikröster:
Benny, 15: Jättebra. Jag har inte varit på hans konserter förut men det var väldigt bra energi.
Malin, 55: Kul att höra "Tunaskolan" och att han levde ut lite punk.
Signe, 31: Alltid trevligt och kul att det var med två plattor.
Maja, 31: Kul och nostalgiskt, men hellre kort och sött än långt och mycket. Jag fick nog och gick ut.
Martin, 44: Jättebra mellansnack. Sedan uppfattade jag inte så mycket av låttexterna. Man hade kunnat visa dem på display.
Emma, 40: Bra. Nostalgiskt – jag lyssnade på skivan för 20 år sedan på vårt studentflak.
Stina, 39: Väldigt mycket nostalgi och kultkänsla.
Jonathan, 29: Mycket bra. Polisen B är jättehäftiga och härligt både med de gamla klassikerna av Alkberg och det lite nyare och punkigare.
Tommy Hallin och Karin Hårding taggar konsert. "Jag tycker om Mattias Alkberg och så är jag hemvändare också, så det blir även lokalpatriotiskt för mig", säger Tommy som numera bor på Tyresö. "Jag älskar Alkberg men har aldrig sett honom live förut, så det är premiär för mig", säger Karin som själv kommer från Rågsved i Stockholm.
Konsert
Mattias Alkberg (sång, elgitarr)
I bandet: Anton Alamaa (trummor), Henrik Palm (elgitarr, bas), Johan Törnqvist (elgitarr, bas)
Support: Polisman B – John Andersson och Viktor Sandström
Polisman B uppträdde som förband med vad de kallar en rockopera om Palmemordet.
Tid: 27 december klockan 19.30
Plats: Kulturens hus lilla sal
Längd: 2.20
Publik: Stående i blandade åldrar, tjockt i lokalen
Bäst: Energin, tanken, texterna
Sämst: Att man inte hörde texterna så bra
Betyg: 4.
matti
Mattias Alkberg med sitt band: Anton Alamaa (trummor), Henrik Palm (elgitarr och bas) och Johan Törnqvist (elgitarr och bas).
Publiken längst fram.
Mattias Alkberg bjöd på en äldre repertoar av låtar den här kvällen.
Mattias Alkbergs konsert i Kulturens hus.
Mattias Alkberg har släppt 31 album vid det här laget och gjort tusentals spelningar.
Mattias Alkberg i Lilla salen i mellandagarna.
Mattias Alkberg i Lilla salen i mellandagarna.
Mattias Alkberg i Lilla salen i mellandagarna.
Mattias Alkberg i Lilla salen i mellandagarna.
matti
Mattias Alkberg i Lilla salen i mellandagarna.
matti
Publiken på Mattias Alkbergs konsert.
Polisman B.
Polisman B.
Publiken på Mattias Alkbergs konsert.