Att låta de världsklassmusiker som varje år undervisar vid Piteå Sommarakademi själva få bre ut sig i all sin förkrossande virtuositet är såklart en lysande idé, och när dessa mästare möts under tisdagskvällen i diverse behändiga kammarmusikaliska konstellationer uppstår ljuv musik, inte tu tal om den saken.
Violinisten Brusk Zanganeh, klarinettisten Robert Ek och pianisten Mårten Landström – samtliga från Norrbotten NEO – öppnar urstarkt med Stravinskijs ännu efter ett sekel märkligt moderna ”Historien om en soldat” i triotappning. Rytmiskt extravagant och melodiskt skruvat, med flygelns perkussiva driv, klarinett och fiol i yster dialog, melankoliskt introverta stråk och en bitterljuvt uppsluppen ton som för tankarna till muterad klezmer.
Därefter är det dags för Mats Widlund att ta sig an Gunnar de Frumeries pianosonat nr 2, op 65, ett för mig tidigare okänt stycke som börjar melankoliskt flödande för att sedan uppgå i ett intrikat myller av klanger som snudd på tar andan ur mig! Widlund får sedan sällskap på scen av klarinettisten Hermann Stéfansson i ett fint framförande av Brahms´ sonat för klarinett och piano i f-moll.
Efter pausen bjuder Georg Öquist på en känslosvallande tolkning av Chopins ”Ballad nr 1, op 23”, varpå det är dags för kvällens absoluta höjdpunkt, Ernest Blochs ”Nigun” ur sviten ”Baal shem” . Ett starkt berörande stycke inspirerat av polsk-judisk musiktradition och framfört med stor känslighet och närmast febrig intensitet av pianisten Inese Klotina och violinisten Henryk Kowalski. Långa, varma applåder.
Ännu litet mer Brahms, en på gåshudsgenererande stråkdrag, tankfulla blåsdrillar och dramatiskt elfenbensklinkande välfylld trio framförd av cellisten Elemér Lavotha samt tidigare nämnda herrar Ek och Landström får avrunda en på många sätt fin kväll som dock får rejäl bakläxa beträffande presentationen, eller snarare den närmast totala avsaknaden därav. Ingen muntlig presentation av vare sig musiker eller stycken – nog hade åtminstone ”Historien om en soldat” förtjänat en rudimentär beskrivning – knappt någon programinfo på hemsidan, och det programblad som fanns tillgängligt tog snabbt slut trots att lokalen långt ifrån var knökfull. Visst kan god musik tala för sig själv i stor utsträckning, men någon måtta får det vara. Skärpning! Men musikaliskt sett var det en utomordentligt fin kväll.