Maskuliniteten utmanas i årets sommarteater

Minnet av Pippi Långstrumps besök på cirkus där hon utmanande Starke Adolf, världens starkaste man, låg gömt någonstans.

Lule Stassteater hade premiär på årets sommarteater "Cirkus Pimpinett" i Avan där publiken bjöds en berättelse om Starke Adolf vars innersta dröm egentligen är att uppträda som Vackra Adolf.

Lule Stassteater hade premiär på årets sommarteater "Cirkus Pimpinett" i Avan där publiken bjöds en berättelse om Starke Adolf vars innersta dröm egentligen är att uppträda som Vackra Adolf.

Foto: Linnéa Ivarsson

Recension2020-06-24 16:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Teater

Cirkus Pimpinett

Manus: Maja Runeberg 

Regi: Linda Wincent

Regiöga: Annika Forslund Rimbleus

Medverkande: Astrid Gislason, Ivar Forsling samt medverkande barn

Kostym/scenografi: Lotta Andersson Högberg

Teknik: Fredrik "Buffy" Johansson

Producent: Jonna Valikainen

I mötet med Lule Stassteaters egen Starke Adolf, i årets sommarteater "Cirkus Pimpinett", blir nämligen denna läsupplevelse tydlig. 

För precis som Pippi säger till Annika, när hon påpekar att Pippi faktiskt tänker utmana världens starkaste karl är svaret; "Karl ja!" "men jag är världens starkaste flicka, betänk det!", vill Starke Adolf som lyfter tunga grejor på Cirkus Muskulös egentligen bara dansa balett. Med andra ord en liknande problematisering av normer och könsideal. I Astrid Lindgrens berättelse utmanades kvinnligheten, i årets sommarteater maskuliniteten. Egentligen ett starkt ställningstagande för rätten att vara den man faktiskt är och att också följa sina drömmar. I detta fall att vara Vackra Adolf i rosa tyll och glitter i håret.

Precis som fjolårets sommarteater håller Lule Stassteater en cirkusworkshop för barn en timme innan föreställningen och barnen medverkar senare på scen i olika cirkusnummer. Interaktiv och ytterst effektiv scenkonst eftersom barnen är delaktiga från att ridån går upp. Överlag är det en fint berättad och gestaltad historia i sin anspråkslöshet med en liten flirt åt slapsticks-traditionen, om än utan tillhyggen. Anspelningar till andra starka välkända karaktärer som Bamse och hans dunderhonung undgår inte den extra uppmärksamme. Däremot en liten fundering om figuren, den spenatätande sjömannen Karl-Alfred (Popeye) fortfarande är välkänd bland barn. Skämtet går i alla fall hem i den yngre publiken. Det är gott nog.