Litteratur
Kornas planet
Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren
På senare år har relationen tippat över, tappat balansen, och korna har blivit till produktionsenheter i en trivial ekonomisk vinstmaximering. Vi frågar inte vem som tjänar på dagens industriella, fossildopade djuruppfödning, utan fokuserar på vad som ligger på tallriken.
Debatten om våra kors utsläpp är infekterad och har fått både politiker, myndigheter – och miljövänner – att byta från ”köttnorm till vegonorm”, men hur faktabaserad är den debatten? Om bland annat detta kan vi läsa i ”Kornas planet. Om jordens och mångfaldens beskyddare”. Författarna - Ann-Helen Meyer von Bremen, lantbruksjournalist, och Gunnar Rundgren, lantbrukskonsulent – är nyblivna koägare på Sunnasjö Gård i Uppland. Deras samvaro med korna är skildrad med stor respekt. När en ko blir sjuk mår de som rubriken ovan. När en kalv föds välkomnas den, till deras förvåning, av hela flocken och när två årsgamla kalvar går till slakt vrålar alla ut sin saknad i fyra dagar och det är - outhärdligt. Kor, visar det sig, har (precis som elefanter) familjekänsla över generationer!
Vid 1800-talets mitt mjölkade en svensk ko 1000 liter mjölk. Runt 1950 i snitt 3000 kilo. Idag, läser jag bestört, har en holländsk Holsteinko världsrekordet med 35 000 kilo mjölk under ett år! Det är bara möjligt med enorma mängder kraftfoder. En sådan förädlad ko blir inte gammal. En betande ko kan bli 15 år, men i modern drift sällan mer än fem. Den ”slås ut” av överproduktionssjukdomar. En hårt driven ko släpper också ut mer metan under sin livstid inom industrijordbruket. I mindre besättningar är metan en gas som bryts ner inom tio år och som kommer jorden till nytta.
Det är alltså inte korna som är den stora klimatboven utan människans samhälle, en slutsats som författarna efter ett grundligt forskningsarbete landat i.
Men att bönder och livsmedelsföretag skulle vara känslokalla utsugare är en vrångbild, skriver de. Precis som i Brasilien har Sverige skövlat naturen och genomfört jordreformer som har slagit sönder det sociala livet på landsbygden. Färdigmaten klipper banden till djuren och till människorna som fött dem och odlat maten. Både människor och djur slås ut av tillväxt till varje pris.
Nyligen har 3600 forskare i ett upprop kritiserat EU:s nya sjuårsplan för jordbruket, CAP: ”CAP omvandlar landsbygd till gröna öknar av obeboeliga maximalavkastande monokulturer”.