Konsert
Lisa Nilsson och Luleå symfoniorkester, Svante Lindqvist och Ulf B Jonsson
Jubileumskonsert, Kulturens hus stora sal, 31 oktober klockan 18
Dirigent: Per-Erik Andersson
Lisa Nilssons band: Pål Svenre, piano, kapellmästare, Mattias Torell, gitarr, Per-Arne Petersson Ronander, elbas, Johan Englund, trummor, Britta Bergström, sång.
Det är i elfte timmen som Luleå symfoniorkester får chansen att fira kommunens 400-årsjubileum – med tanke på hur kort tid sedan det var som restriktionerna efter pandemin lyftes. Söndagens konsert var en sådan total kontrast mot de nästan två år vi genomlidit av kulturell torka, mänskliga tragedier och den långa isolering som gjort vår vardag ganska mycket gråare.
Att satsa på Lisa Nilsson, med en av Sveriges bästa röster i sin genre, som gästartist var ett bergsäkert kort. Riksspelmannen Svante Lindqvist, som ju är något av en nestor för Norrbottens musik, fick hedersuppdraget att vara konferencier och gjorde dessutom flera egna nummer. Tillsammans med symfoniorkestern glittrade och skimrade hans "Min längtan hem är större än jag tror".
Symfoniorkestern fick denna kväll främst ha en ackompanjerande roll, men hann inleda med en "Slavisk dans" av Antonín Dvořák. Det dröjde sedan inte alltför länge innan kvällens dragplåster gjorde entré. I ett generöst program bjöd hon på många av sina mest kända låtar, alltifrån "Var är du min vän" till "Himlen runt hörnet".
Att sjunga till en symfoniorkester kräver sin man eller kvinna, det gäller att fylla ut kostymen. Det gäller också att orkestern är följsam för att det inte ska låta tungfotat. Jag reflekterade över att någon låt kanske gick lite väl långsamt i tempo, närmare bestämt den underbara "När jag var gift med Herrman" med text av Kristina Lugn (lyssna på den på någon musikstreamingtjänst om ni inte gjort det, metaforerna är fantastiska), och att det eventuellt slet sig något mellan sång och orkester i något ritardando. Men överlag fungerade samspelet bra, det var en riktigt mäktig konsert och i låten "100" från "Så mycket bättre" grep det tag ordentligt. "Himlen runt hörnet" med allsång var också en given succé.
Mäktigt var det också att uppleva ett fullsatt Kulturens hus från översta balkong. För mig personligen var det helgens tredje konsert och jag kan konstatera att publiktillströmningen är – ojämn. Loney dear i lilla salen i fredags drog 60 personer, men var en lika stor musikalisk upplevelse. Otroligt sköna Familjen med närmare 160.000 lyssnare i månaden på Spotify hade endast 16 personer i publiken i Boden i lördags.
En uppmaning jag vill skicka ut är därmed – våga prova att gå och lyssna på något ni inte känner till ibland. Det finns så mycket musik att uppleva!