Komedi
Titel: Göta kanal 4 – Vinna eller försvinna
Visas på: Bio
I rollerna: Eva Röse, Per Andersson, Tomas von Brömssen
Regi: Emma Molin
Speltid: 89 min
Betyg: 2
Behövs verkligen en fjärde film om en båtkapplöpning på Göta kanal? De tre första "Göta kanal"-filmerna, varav den första kom för 40 år sedan, hör till de mest kritikersågade inom svensk film. Men de har dragit en miljonpublik till biograferna. Så denna nya film jobbar både motströms och medströms på samma gång. Nostalgin ska odlas smart samtidigt som nya generationer också ska få känna igen sig.
Kärntruppen i ensemblen har åldrats, några finns inte med oss längre och plats har getts till yngre förmågor – flera med rötter i humorgruppen Grotesco. Dit hör exempelvis den debuterande långfilmsregissören Emma Molin och manusförfattaren Rikard Ulvshammar. Duon ger lite friska vindar i nostalgiska farvatten.
Hela 13 år har gått sedan "Göta kanal 3", men Anderssons båtvarv är fortfarande i gång. Det drivs av Petra (Eva Röse) och hennes man Emil (Per Andersson) som helst vill odla sin ack så havererade skådiskarriär. Paret ska nu skiljas men kan inte komma överens om bodelningen. De väljer förstås att lösa konflikten med en båtkapplöpning på Göta kanal. Detta under överinseende av skilsmässoadvokaten (Sten Ljunggren) som annars har ett hektiskt och uppkopplat liv med curlande av sina övermogna avkommor.
Petra får stöd från Mats (Tomas von Brömssen) och hans cykelvagn, samt parets barn. Emils support består av hans nya kvinna (Dilan Gwyn) och ombord har de även Emils krävande mamma (Lottie Ejebrant).
Självklart blir det flera magplask i kanalen. Båtar går upp på land och bilar ned i vattnet. De tävlande passerar åtskilliga samtidstyper under sin färd. Det verkar nästan som att hela svenska humoreliten och några till har slutit upp för att spela slussvakter som öppnar slussen i exakt fel ögonblick, flirtiga tältkillar, töntiga båtförare, en busslast rosépimplande damer och så vidare. Få har fler än en eller två repliker, så någon fördjupande dramatik är det inte frågan om. Fast det har väl ingen väntat sig.
Själva tävlandet är väl inte särdeles spännande och handlingen är förutsägbar. Några gapskratt vankas det inte heller. Ändå är filmen helt okej som harmlös och lätt nostalgidoftande feelgood-underhållning.