Småbarn på axlarna med rosa hörselkåpor, peppade tonåringar i hoppande klungor, svett som rinner och armar som vajar i luften så långt ögat kan nå.
Det är en bas som både välter EPA-traktorerna vid Max och kossorna i Bälinge. Koreograferat publikpepp och danssteg. Det är musikvideoinspelning och Stella från publiken.
"Vad är det för ställe vi hamnat på?" frågar Sami Rekik sin kollega.
Det är en sista minuten till Medina-land.
Det är svårt att tro att Sami Rekik och Ali Jammali bråkat så mycket att de splittrade Medina och höll sig borta från varandra. När de står på Stage of joy – som lika gärna hade kunnat vara döpt efter deras haffla-musik – är deras leenden lika fåniga som deras texter.
Det är loco loco, allé allé och que sera. Va nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser.
Hade inte rollerna redan varit tillsatta hade Sam-E och Alibrorsh varit givna inslag på Kalle Ankas jul. Här serveras Långben och Baloo i mysbyxor på bästa sändningstid. Sedan dansar dessutom Anis don Demina in på scenen. Det är bättre än julafton.
Festfixare och mysgubbar på samma gång. Glöm bort bekymmer sorger och besvär.
Det här är ingen musik för svåra indiepoppare som väljer mellan svart och vitt i garderoben. Det är ingen på den här parkeringen som tittar under lugg och samlar creddpoäng.
Det känns snarare som en förlängning av tivolit – med skillnaden att Medinas åktur aldrig spårar ur och att deras la viva la vida är 60 kronor billigare än den mintblå slushen.
Efter framgångarna i Melodifestivalen är Medina helgens största bokning och trots att det kan upplevas som något ointressant känns duon självklara denna kväll. 20 grader i luften, en kvällssol i Norra hamn och "Miss decibel" ur högtalarna. Helgens höjdpunkt. Sommarens somrigaste ögonblick.
Låtarna är lite bättre än Virvelvindens, musiken är lite tuffare än Schlagertältets och stämningen är lite kärleksfullare än vid den mobila pissoaren.
Nu ska vi dansa tills vi dör. La bella noche.
Recension
Medina
Putte i parken. Fredag, 20.00.
Längd: 56 minuter.
Publik: Många tusen, alla glada, alla svettiga.
Bäst: Publikfrieri på max. Musikvideoinspelning, gästdansare från både publik och artistkollega. Bra festfixare.
Sämst: Dynamiken blir lidande när allt hela tiden är på full effekt.
Betyg: 4