Recension: Jonatan Unge är bäst på att vara sämst

Folket ville ha det bästa. Folket fick det bästa av det sämsta.

Jonatan Unge gästade Luleå med sin soloshow och lyckades bjuda på underhållning i 75 minuter, trots allt.

Jonatan Unge gästade Luleå med sin soloshow och lyckades bjuda på underhållning i 75 minuter, trots allt.

Foto: Alexander Hall

Recension2024-10-20 20:25
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jonatan Unge sa att han hade ångest inför den här turnén. Komikern kunde inte se hur han skulle få ihop 70 minuters prat (50 minuter längre än vad han tidigare varit kapabel till). Hela uppsnacket har handlat om att ta ner förväntningarna och måla upp sig själv som sämst.
Och är det något han är bäst på är det att vara sämst.

undefined
Det var slutsålt i Kulturens hus när Jonatan Unge uppträdde under söndagen.


När Unge vrider sig oroligt, kliar sig på hjässan och beklagar sig över hur dåligt det kan bli klickar folket hem biljetter direkt. Det är fullsatt i Kulturens hus och alla förväntningar sig det värsta, det bästa av det värsta.

Det blir en uppvisning i ångest med strålkastarna riktade mot oron själv.

Redan när Jonatan Unge greppar mikrofonen första gången kastar han sladden över axeln och under 75 minuter kommer den sedan kastas, ringlas och tråcklas med konstant. Komikern klänger på ståbordet, pillar på dekoren, gungar på och svingar mikrofonstativet.
Antingen är han otroligt skicklig på att spela omöjligt tankspridd eller så är det otroligt att han lyckas leverera under omöjliga förutsättningar.
 

undefined
Jonatan Unge

Den oroliga kroppen på scenen blir en fysisk påminnelse om att inte förvänta sig perfektion. Det här är Jonatan Unges show och då blir det väldigt mycket Jonatan Unge. Men förvänta er inget.

Han är beredd att dö för sina barn, men vill inte så gärna hänga med dem. Han berättar om bråk i hemmet – mellan två tjackisar med adhd. Han rankar olika droger. Han funderar kring hur han ska få sin ettåring att känna sig sexig.

Det är underfundigt, lågmält och på gränsen. Småkul. 

undefined
Jonatan Unge

En man vid namn Martin är ensam publikkontakt med Unge under långa stunder, inte för att skapa innehåll – snarare tvärtom. När andra komiker vill mjölka guld ur publiken lyssnar knappt Jonatan Unge på svaren utan använder det som en brygga för att skapa dynamik. Senare får Emelie svara på vilken glass hon gillar och Magdas obefintliga rysskräck blir till en utläggning om hennes förmåga att döda.

Kanske för att få tiden att gå, troligtvis för att ge sken av att behöva få tiden att gå.

undefined
Jonatan Unge

Jonatan Unge förklarar att det bästa är att dricka fyra–fem öl innan hans föreställning. Publiken "måste stänga av hjärnan" för att uppskatta honom, det går inte att vara kritisk menar komikern.

I sådana fall är förutsättningarna perfekta. En stad med tvådagarsfest bakom sig borde vara riktigt mosiga i bänkraderna, men det går nästan mer åt det sömniga hållet. Det blir aldrig tråkigt men under 75 minuter blir det väl långt mellan höjdpunkterna.

Vad var det han sa.

Recension

Jonatan Unge: "Solo – en alldeles egen standupturné"

Kulturens hus, söndag 18.00

Längd: 75 minuter.

Publik: Fullsatt i Kulturens hus med lagom loj bakisstämning i lokalen.

Bäst: Jonatan Unges gränslösa sida gör innehållet ständigt spännande, när som helst kan det komma något som får publiken att häpna.

Sämst: Den rastlösa vandringen mellan mikrofonstativ, bord och dekor blir stundtals distraherande.

Betyg: 3