Maskerade artister är sommarens snackis och då går LBSB upp och slänger in ytterligare vedträn i elden.
Fyra identiskt klädda artister med vita masker stormar scenen och skapar nytt liv i debatten, det är läge att åberopa "lag (2005:900) om förbud mot maskering i vissa fall".
Utrustade med pulversläckare och pangpangrör som skjuter konfetti går kvartetten till attack samtidigt som de hytter med mobilerna mot åskådarna. LBSB hoppar jämfota i takt, hetsar publiken till Inpuls-gympa och vevar med armarna.
Det är inte så mycket musik som uppvigling. Det är fysiskt våld utan våld och våldsamma angrepp utan angrepp.
Men det finns alltså lagstadgat att den som täcker ansiktet på allmän plats, i en allmän sammankomst, på ett sätt som försvårar identifikation vid störning av den allmänna ordningen kan dömas till fängelse.
Om LBSB stör den allmänna ordningen? Ja men gud förbannat.
Det här kan inte vara lagligt: "Av med masken! Av med masken!"
Det här är allvarliga grejer, de här grabbarna proffs. Hooja åkte dit efter ett år i rampljuset. Men LBSB har funnits på Spotify i snart tio år och deras största hit, "Aristobär", har spelats 23 miljoner gånger – ändå finns de inte ens en på Wikipedia.
Det har sagts att LBSB står för "Lika Bär Smakar Bäst" men inte heller det är bekräftat av medlemmarna som kallar sig för Dj Bär, Bär 1, Bär 2 och Bär 3 (troligtvis för att de bär mask och går bärsärkagång). Det finns avslöjanden att hämta i bärskogen.
Men frågan är om tillräckligt många bryr sig?
Musiken är inte mycket att hurra för, men uppenbarligen går det att hoppa, vifta och festa till den.
Med masker är de hjältar som ständigt aktiverar publiken. De kan fixa allsång till en låt de aldrig hört förut, synkronisera tusen armar i luften, flytta hela publikhavet fyra hopp till höger – och fyra till vänster. De kan tvinga fram mer vrål när folk trodde att de redan tagit i allt de kan.
Utanför scenen är de musiker som gör hyfsade låtar.
Ingen ska gola, låt maskerna vara.
Recension
LBSB
Stage of joy, fredag 22.00
Längd: 45 minuter
Publik: En stor skara gymnastikvilliga "Friskis och svettis"-åskådare.
Bäst: Showen, dansen och festen. LBSB är otroligt tighta och samspelta, både med publiken och varandra.
Sämst: Engagemanget och publikfrieriet konkurrerar ut musiken. Det är mer "Hey ho" än vettiga låtar.
Betyg: 3