Ett personligt minne från Jokkmokks marknad för ett antal år sedan: En ung tjej bjöd sitt sällskap på dricka efter att ha fått köpa fyra öl till priset av en med motiveringen "det är så när du är same".
Hennes manliga bekanta tog en klunk och stannade upp.
”Fan, jag måste bli same någon dag”.
Efter "Stölds" premiär på Netflix lär vurmandet öka ännu mer. Kulturen är på väg att få sitt stora genombrott och alla som varit på motståndarsidan kan se sig själva som förlorare. Nu är de förtryckta samerna filmstjärnor och förtryckarna bara förtryckare.
Filmen, som är baserad på Ann Helén Laestadius bok från 2021, spelades bland annat in i Vittangi, Jokkmokk och Kiruna, och är en efterlängtad skildring av samernas tillvaro. Nära sanningen, nära känslorna, nära kulturen.
Större delen av dialogerna är på samiska, skådespelarna kommer från renskötarbakgrunder och handlingen är baserad på verkliga händelser.
Huvudkaraktären Elsa (spelad av norska Elin Kristina Oskal) ser som barn sin ren bli halshuggen av den lokala redneck-marodören Robert (Martin Wallström) men vågar inte berätta vad hon bevittnat. En polisanmälan om stöld läggs i högen och Elsas livslånga ilska börjar byggas upp. Men slakten fortsätter.
Precis som hatbrott, klimatkris, gruvnäring och psykisk ohälsa.
Ämnet är inte nytt för norrbottningar och inte helt okänt i övriga Sverige.
Men det är en sak att föra kampen i stängda rättegångssalar och vid fikaborden, det är en helt annan att visa problematiken på världens största streamingtjänst.
Det är en sak att bli "årets bok" och hyllas av litteraturkritiker i Norden, det är en helt annan att ha premiär inför miljontals potentiella tv-tittare över hela världen.
Den 12 april är ett historiskt datum. Premiären på Netflix kommer skaka om.
Som symbol och utbildning är "Stöld" högklassig, som film är den helt okej.
Uttrycket "kill your darlings" har aldrig varit mer opassande men definitivt nödvändigt. Regissören Elle Márjá Eiras vilja att skapa en historia så nära sanningen som möjligt har dragit ner tempo, spänning och underhållning.
Det finns antydan till kärleksrelation men en missad chans till sex, det är skoterjakter utan större dramatik och stora känslor men inget överdrivet djup. Ibland är det inte ens uppenbart att karaktärerna blir ledsna över sina döda djur.
Oprövade skådespelare gör oväntat bra rollprestationer, fotot är vackert och filmen i sin helhet är stark. Men betyget bara bra.