Många svartklädda metalfans hade hittat till konserthuset som annars inte får besök av publiken.
Pippi hängde i taket på fina damers kafferep, Zacks motorcykel mullrade in i Änglagård och nu dundrar en jord av svarta bandtröjor fram över parkettgolvet, mot röda stolsdynor, via baren. Det kan bli tjatigt att lyfta problemet med stolsraderna i Kulturens hus, men alltså, har ni inte kommit fel nu?
Förra gången Sabaton besökte Luleå vällde hela armén in i Coop Arena och brände av durkvis med krut bland svett och starkbira. Det skulle bli ännu bättre den här gången.
Hulkoff i Kulturens hus
Med tanke på säkerthetsläget är det inte så dumt att lämna pansarvagnen hemma och eftersom brandstationen flyttat från centrala stan är det klokt att vänta med pyrotekniken.
Men frågan är om inte ångvälten från Korpikylä inger större fruktan ändå. Att låta Hulkoff köra över publiken i 45 minuter som uppvärmning låter dumt, men det är också ett tecken på mod. Hulkoff är käftsmällen som får Sabaton att tända till och vifta ännu vildare och skrika ännu högre.
Mot slutet av Sabatons konsert kokade Kulturens hus och i hela lokalen stod folk upp.
De är spelsugna, eller stridslystna, men verkar nästan lika mörbultade som publiken efter Tornedals-expressens framfart. Det är svårt att tro, men att av landets mest omtalade liveakter ser bleka ut i jämförelse – till en början.
Härförda av Joakim Brodén och Tommy "Lejonet från Boden" Johansson drar Sabaton igång med "Lejonet från Norden", som är en av många låtar från jubilerande "Carolus Rex"-plattan. Med favoriter som "The red baron", "Stormtroopers" och "Poltava" arbetar de sig i form men det är främst efter ett svagare parti (från "Soldier of heaven" till "Karolinens bön") som konserten tar fart.
Joakim Brodén hade publiken i sin hand, men inte alltid rösten på sin sida.
Till "Primo Victoria" ställer sig hela stora salen upp som skjuten ur en kanon och marken skakar länge av nedslaget. Med ett enormt momentum smäller de sedan av "Carolus Rex" inför en ivrig publik, "Livstid i krig" får en spontan allsång och "Swedish paguns" lyfts fram genom fansens initiativ.
Det blir en seger till slut.
Sabaton lockade storpublik till Kulturens hus och till slut visade de att det går att ösa på i den stora salen.
Närmar 20 låtar framför denna kväll och samtliga handlar om krig. Det kretsar kring slagfält, ärofylld död, att slåss för sin kung och sitt fosterland. Det är ett tufft yttre men anledningen till att de fyller konsertlokaler över hela landet har inte med slitna svenska flaggor, krigsromantik eller gamla kungar att göra. Vad som gör Sabaton så förbannat populära är deras förmåga att skapa trallvänliga kampsånger. Beviset för det är publikens förtjusning av plojiga "Bumbibjörnarna" och "Highway to hell".
Det spelar egentligen ingen större roll vad texterna har för innebörd så länge de passar att hytta med näven och vråla "Hej! Hej! Hej!" i takt med musiken.
"Lejonet från Boden", Tommy Johansson, briljerade med sitt gitarrspelande under kvällen.
Joakim Brodén har haft bättre stunder sångmässigt och påminner lite för ofta om Roger Pontare i verserna men har många rätt också. Framförallt slår han huvudet på spiken när han konstaterar: "En halvt sittande publik och torsdag – det är ett recept för misslyckande. Men det är skitkul ju". Kulturens hus kan uppenbarligen låta högt.
Känslan är att ångvälten från Korpikylä och stridstupparna från Dalarna skriver om historien. Tjatet om stolsraderna i Kulturens hus kan vi skippa i framtiden, av dem lär det inte finnas mycket kvar.
Pär Hulkoff från Korpikylä gjorde en storartad insats i Kulturens hus.
Recension
Sabaton (support av Hulkoff)
Kulturens hus, torsdag 20.00
Längd: 90 minuter (plus Hulkoff)
Publik: Fullsatta stolsrader och en knökad yta framför scenen.
Bäst: Inledande Hulkoff och avslutande delen av Sabaton.
Sämst: Sången och ljudet svajar vid flera tillfällen.
Betyg: 4
Sabaton i Kulturens hus