Drygt 2 timmar och 20 låtar blev det av Thåström i Luleå.
"Varsågoda". "Okej, okej". "Underbart".
Thåström är ingen spelevink direkt.
Efter en halvtimme tar han två klunkar öl. "Varsågoda". Tio minuter senare dricker han igen. Efter ytterligare några låtar verkar det som att han säger något mer.
Thåström på Luleå Energi arena 2025.
Enligt recensenten är Thåström lika svartvit som vanligt.
Thåström på Luleå Energi arena 2025.
En månad efter att uppmärksamhetstörstande Mello-artister bjudit ut sig och spexat i glittershow var det dags att dra ner gardinen igen. Nästa stora publikdragare i Luleå viker inte ut sig eller syns på tv – frågan är om han ens äger en färg-tv.
Efter 80 minuter ropar han: "Jag älskar showbiz". Ljug så klart.
När nya musiktalanger får rådet att vara närvarande på sociala medier för att hålla sig aktuella har Joakim Thåström stängt dörren för länge sen. Och det är ingen idé att knacka på, ingen kommer öppna.
Sångaren vill inte synas. Det är knappt så att lamporna tänds i Luleå Energi Arena, men han låter desto mer. Och lite mindre än sist.
Luleå Energi Arena blev ovanligt tät och gungande under konserten.
Publik på Thåström i Luleå.
Publik på Thåström i Luleå.
Det har gått en del rundgång genom högtalarna på konserterna genom åren och när ljudbilden inte längre är lika präglad av ett kretslopp från gitarrers resonans till förstärkare så står Thåström för en egen personlig rundgång i stället.
Sångaren vandrar fortfarande lika spasmiskt över scengolvet som för 20 år sedan, han står iklädd hatt med båda händerna på mikrofonen eller skakar sina kråkliknande klor och skapar svartvita album med svarta låtar.
Joakim Thåström är mycket, men särskilt nytänkande är han inte.
Det är inte lika spännande längre, men det är fortfarande mäktigt.
Joakim Thåström är en av Sveriges största artister, men väldigt anonym.
Thåström. Luleå energi arena 2025.
Thåström på Luleå Energi arena 2025.
När ångvälten mullrar igång med "Magiskt oändligt" och "Beväpna dig med vingar" strax efter klockan åtta går det inte att stoppa maskineriet. Ungefär så kommer det låta i ungefär två timmar.
Hårt, svulstigt, malande.
Genomstarka "Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce" bryter igenom ljudmattan, "Alla vill till himlen" är andaktsfull, legendariska "Flyktsoda" dyker upp som ballad och inför sista extranumret vrålar Thåström "LULÄ". I övrigt är det mesta som förväntat. Många som var här senast är tillbaka. Arenan är densamma. Och betyget blir det vanliga.
Thåström. Luleå energi arena 2025.
Thåström. Luleå energi arena 2025.
Thåström på Luleå Energi arena 2025.
Thåström. Luleå energi arena 2025.
Sju år har passerat sedan senaste besöket och ungefär hälften av fredagens 20 låtar fanns med även då. Skillnaden är, förutom att publiken är större och bättre, att det ges mer utrymme för piano, stråkar och fågelkvitt... *skämtar* ... vildvittreskrik.
Vad mer?
Ljussättningen är kanske det mest innovativa inslaget, på tolv pelare i rader vandrar ljuset som kaststjärnor.
Och var det inte lite dansanta höfter som syntes i slutet av "Old point bar"?
Det finns gott om coola människor i världen och därför är anmärkningsvärt hur den snart 70-åriga kufen behåller sin mytomspunna position. Thåström är fortfarande mannen folk drömmer om att ta en bärs med, det är han som rör sig i skuggorna där några få kallar honom "Pimme" och det finns ingen vi hellre skulle ta med oss ut i strid.
När lampan slocknar finns där en spasmisk kråkliknande hand, från en frånvarande fader i mörkret.
Även om han inte är så rolig.
Thåström på Luleå Energi arena 2025.
Thåström. Luleå energi arena 2025.
Thåström på Luleå Energi arena 2025.
Thåström på Luleå Energi arena 2025.
Recension
Joakim Thåström
Luleå Energi Arena, fredag 20.00
Längd: 2 timmar och 5 minuter.
Publik: Närmare 1 800 personer, de flesta är inte långt från 50-årsstrecket.
Bäst: Tänk att "Flyktsoda" hände.
Sämst: Dynamiken saknas. En svartvitgrå massa flyter lätt ihop.
Betyg: 4
Thåström. Luleå energi arena 2025.
Thåström på Luleå Energi arena 2025.