Det är skärtorsdag i Luleå och den sista måltiden ("ett sista glas") ska serveras inför påskledigheten. Miriam Bryant har laddat upp hos frisören och redan från start visar hon att den nya frisyren är till för att skakas, headbangas och flyga runt. På turnéns andra stopp verkar kropparna på scen vara fulla av energi och Bryant har gjort sin rehab väl, det skadade knät klarar sig utan kryckor och soffläget har inte försämrat röstkvalitén.
Sedan genombrottet 2013 har hon byggt upp en fullspäckad meny av hits, det är så många att påskbuffén inte får plats med alla odödliga hits. Inte ens ett sprängfyllt påskägg kan göra alla nöjda, men det är svårt att klaga efter att ha blivit matade med godbitar som "Passa dig", "Blåmärkshårt", "Lonely in a crowd", "PS jag hatar dig", "Black car", "Neråt/Uppåt" ... orkar ni läsa mer?
Många gånger har det tjatats om hennes personlighet ("som gått genom tv-rutan") och även om den är svår att värja sig mot är det i låtarna den lyser som starkast. Personligheten i sångrösten och texterna utmärker Miriam Bryant. Det är inte konstigt att hon själv blir berörd av "Musiken besviken" och att åskådarna slås ned i de trygga stolarna av hennes berättande.
För trots att gitarristen David Larsson snurrar runt och går ner på knä, att Miriam Bryant påpekar att hon känner sig för fräck för Luleå och att publiken ständigt uppmuntras till handklapp blir det långfredagsstämning.
Enligt kristen tro är det dagen då Jesus korsfästes och har genom tiderna varit lång och fylld av lidande för många. Det var inte länge sedan denna påskdag förbjöd all typ av underhållning och radion spelade bara dyster musik för självspäkande lyssnare. Hade Kulturens hus funnits för 50 år sedan hade Stora salen varit full av människor som led i tystnad tillsammans – ingen plats i stan kan vara lika outhärdligt stel och tyst. Därför är det inte förvånande att Miriam Bryant har svårt att få Luleå att dansa.
Artistens senaste platta "PS jag hatar dig" kretsar till stor del kring ett destruktiv förhållande och både låtar och mellansnack handlar ofta om att må dåligt, bli utsatt och överskridna gränser. Det är historier och ämnen som förtjänar respekt, samtidigt är det fantastiska bitar som förtjänar fest.
Även om det är väldigt kraftfulla arrangemang och starka låtar saknas ofta den givna "ställ dig upp och dansa"-ingrediensen. Och en sittande publik är en passiv publik, speciellt i Kulturens hus.
Miriam Bryant har fått tipset att snacka hockey för att mjuka upp en stillsam publik och slänger vid flera tillfällen in ett "hockey" för att markera att det blir stelt. Men inte ens hockeyfeber räcker till. Lycka till i Skellefteå, under långfredagen.