Teater
Live med Carl-Einar Häckner
Streamat från Gnosjö Folkets hus 13 mars 2021
Streamat på webben där Carl-Einar Häckner blandar och ger med häpnadsväckande trolleri, sånger samt små inklippta lätt absurda filmade inslag från Gnosjö med omnejd. Med andra ord den vanliga blandningen från firma Häckner. ”Inget fusk” garanteras dessutom med glimten i ögat från arrangörshåll.
Häckner gör entré genom ett silvrigt förhänge på en pytteliten scen med lätt boudoir känsla. De obligatoriska attributen är på plats såsom den svarta hatten. Och det långa håret hänger och slänger som det ska. Den enda skillnaden är att allt sker på en skärm, i mitt fall 35 x 20 cm stor. Eller liten.
Carl-Einar Häcknar sliter som en bäver med att få till något slags publikkontakt i denna så kontaktlösa tid. Det är värt all beundran. I den tomma lokalen i Gnosjö finns en handfull tekniker som applåderar så gått det går men det ekar förstås ack så klent. I kommentarsfältet på datorn – eller projicerat på duken, flera teaterföreningar kanske samlades en handfull i sina lokaler – ser vi en flödande mängd av hjärtan, applåderande händer och andra pepp och uppmuntrande symboler från den digitala världen. En artist söker och längtar efter sin publik – en publik söker och längtar efter det äkta mötet. Så ser vår tid ut. Det är naturligtvis rörande, all denna längtan. För någon riktig kontakt uppstår förstås aldrig. Det tänder aldrig riktigt till. Ty för det krävs just en närvarande publik.
Häckner öppnar i sin typiskt småtokiga stil med att värma upp publiken. Han växlar ömsom mellan engelska, svenska und Deutsch. Och tyska gillar han helt uppenbart, en hemsnickrat finurlig skoltyska. Sen följer ett trick där själva trollstaven helt plötsligt blir fler och fler och fler. Han kan sina grejer Häckner och han småskrattar lätt förundrad över det egna kunnandet. Lite av hans adelsmärke är att rent dramaturgiskt växla upp sitt trick till en oväntad höjd och att själv sen förvånas. Charmfaktorn är stor men funkar sämre på en liten skärm utan publik. Det hade kanske krävts ett större utspel, ett milt vansinne à la komikern Tommy Cooper.
Men så sätter sig Carl-Einar Häckner med sin gitarr och sjunger en innerlig visa om vårt behov av närhet och kärlek; ”Finns det någon här som har ett hjärta över – för det är något vi behöver, annars faller man ner död”.
I den stunden uppstod en nära teaterupplevelse trots allt.