Ny bok: Folk som sår i snö
Författare: Tina Harnesk
Förlag: Bokfabriken
Tina Harnesk, barnfödd i Jokkmokk men boende i Rönnberg och arbetande vid Arvidsjaurs bibliotek, har gjort en strålande romandebut.
Harnesk har samiskt påbrå och har växt upp med den samiska berättartraditionen, som barn hörde hon bland annat Háldisagan som nu har en central roll i hennes roman.
I bokens prolog ombeds en av de två åldrande huvudpersonerna, Biera, att (igen!) berätta sagan för den lille pojken Heaika-Joná medan hustrun Máriddja lyssnar inifrån kammaren. Háldisagan återkommer sedan i olika skeenden i romanen.
Upptakten till berättelsen är dock att Máriddja 85 år gammal får sin dödsdom, en obotlig cancerform som ställer livet på sin spets, inte bara för henne utan även för maken Biera som hon är fast besluten att hemlighålla diagnosen för.
Hon vill absolut inte ha samhällets hjälp, då hon är övertygad om att makarna då skulle hamna på hemmet och skiljas åt. Men Máriddja inser att någon måste finnas där för Biera då hon lämnar jordelivet. Makarna fick aldrig några barn och det finns heller inga nära släktingar, förutom – pojken! Pojken måste ju finnas någonstans …
En idé väcks hos den cancersjuka kvinnan som kommer att anta hisnande proportioner. Eller som författaren själv beskriver saken; ”För sägnen säger att ingenting får kallas vid sitt rätta namn för då kan allt gå förlorat. Det börjar med andra ord bli hög tid att tjuvskjuta en älg. Och tända på en lada.”
Det här är en fantastisk historia och läsupplevelse. Berättad med kärlek och ett så levande och så vackert språk att ögat nästan tåras hos en gammal journalist och redigerare.
Formuleringarna är eleganta och träffsäkra, språket så målande att man – även helt utan samisk anknytning – inte alls störs av de samiska orden och uttrycken och verkligen kan se de här människorna och de här miljöerna framför sig när man läser, inte minst de korthuggna replikerna tycker jag säger allt om Máriddja till exempel.
Att Tina Harnesk är en begåvad kvinna råder det inget tvivel om och jag tänker att det här är en ”måste-bok” för alla läsintresserade, kanske rentav årets julklapp för läsande människor i Norrbotten och Västerbotten (den stickade koftan tror jag inte riktigt på).