Litteratur
De tar allt ifrån mig
Linda Jones
Bonnier Carlsen
Linda Jones roman ”De tar allt ifrån mig” utspelar sig i en mindre tätort i norra Sveriges inland. Det är tomt på folk i centrum, affären är stängd och till skolan åker barnen landsvägsbuss. Orten kallas Marken. Kanske är det samma ”oppat marka” som Sara Lidman skriver om i sin Jernbanesvit? Hur som helst är båda en diffus plats där människorna sköter sig själva. Högstadieungdomarna i romanen, huvudpersonen Frida, hennes kompis Emmy och killarna, i romanen försöker göra som de vuxna.
I romanen drabbas Markenborna av nya beslut av samhällsinstitutionerna. Kommunen aviserar nedläggning av äldreboendet och höstens jakt blir avlyst av länsstyrelsen. Länsstyrelsens skäl är Korsningen, ett ovanligt djur som dykt upp i skogen.
Korsningen visar sig också vara helt central för det Jones vill utforska. Romanen handlar nämligen inte bara om dem som ingår i byagemenskapen och jaktlaget. Än mer handlar den om att ifrågasätta det du tyckt vara självklart och om de som är utanför, de som bor norr om byn och om inflyttare. I romanen tar inbyssarnas intolerans gentemot nya bybor sig riktigt, riktigt vedervärdiga former. Även de vuxna i jaktlaget är inblandade i mobbningen.
Berättelsen byggs kring en älgjakt och mycket unga personer, som både lär sig skjuta och bli skickliga med älgstudsare, och är ovanlig i ungdomsromaner. Men det allra häftigaste med ”Det tar allt ifrån mig” är istället språket. Man skulle kunna vänta sig dialekt men hela romanen utgår från en ton, kultur och klass präglat av det manliga språk som formats i de nordliga nybyggarbyarna. Språket är distanserat och ordvalen oborgerliga. Samtalen rör sig kring det praktiska. Något som fortsätter trots att våldet i byn och förlusterna som drabbar människorna väcker känslor att behöva tala om.
Det är också där Korsningen kommer in. Det blåa, märkliga och vackra djur som huvudpersonen Frida och Frej, nykomlingen, får se. Efter Korsningen är allt inte längre som vanligt för Frida. Genom mötet öppnas dörren till de egna valen; Marken, dess kultur och dess män utmanas. Frida gör nu det hon måste göra och får hjälp av de vuxna som, bortom språket, faktiskt finns där.
Men inte bara språket gör ”De tar allt ifrån mig” särskild. Jones utforskar inlandsromanen, som vi ändå måste se som en egen genre, på sitt eget sätt. Istället för att återvända till ett förr-i-tiden skriver hon i ett nu där ingen vet hur livet i byarna ska levas om tio år. Det är spännande.