Hans diktjag syns vara en besviken men behärskad romantiker, som längtar bort från sammanträdenas dagordningar och knastrande språk.
Och vem har inte tröttnat på sammanträden och tittat ut genom fönstret och tänkt ”där ute pågår livet och här sitter jag”. Då drömmer man att man som i en av Ennefors dikter
glider mjukt ur kostymen
lämnar sammanträdesrummet
med ett skratt ingen hör
smyger ut i tofflor
En tillflykt kan vara naturen, där poeten kan ligga i gräset i ordlösa tankar och fundera på solen och himlakropparna och vinden och fågelsången. Men en och annan dikt vetter ut mot aktuella problem i världen med giriga finansmän och politiker med den enda visionen att vinna valet.
Dikten ”De fördrivna” uttrycker medkänsla med vår tids flyktingar:
jag vill förena mig
med människor som uteslutits
fördrivits
som rispar sin sorg
i utmarkernas lövlösa träd
Många av hans korta dikter, oftast i en eller två strofer, uttrycker saknad, saknad av tid som gått och aldrig kommer tillbaka, av närstående som förlorats, och längtan till ett annat liv, ett kanske äventyrligare och häftigare liv, som förhoppningsvis finns någon annanstans. Kanske där snöleopardens ansikte finns. Dikten om snöleoparden är den bästa i samlingen i mitt tycke, eftersom Ennefors här har lyckats finna ett suggestivt och konkret korrelat till diktens förhoppning om det främmande fantastiska.
under islossningen i Jenisej
finns inga förväntningar på sommaren
men man hoppas innerligt
att snöleoparden ännu finns i livet
hennes vackra ansikte
nästan ingen människa sett
sveper ibland förbi
som en aning i isen
Andra dikter känns mer abstrakta och vaga, kortformen räcker bara till en ansats, det blir en smula ofullgånget och oförlöst. Som om dikten inte vågat sig fram och väntar på att bli skriven.
En dikt med rubriken ”I rättssalarna” börjar
jurister vrider ängsligt sina händer
förstår knappt längre
att försvara humanismen
Så kom igen nu, Ennefors, lämna rättssalarna då och då! Försvara humanismen och skriv nya dikter! Kanske kommer snöleoparden att dyka upp igen och tydligt visa sitt ansikte. Jag tycker debuten lovar gott.