Litteratur
Den falska rosen
Författare & illustration: Jakob Wegelius
Bonnier Carlsen
Tillsammans med vännen och kompanjonen Henry Koskela, även kallad Chiefen, bossar hon över ångaren Hudson Queen. När Sally Jones och Chiefen hittar ett värdefullt halsband bär det av till Glasgow för att hitta smyckets ägare. Detta visar sig inte bara svårt, utan även direkt farligt, och utan egen förskyllan finner sig Sally Jones och Chiefen sig snart insnärjda i Glasgows undre värld, där gangsterklaner står på randen till krig med varandra.
”Den falska rosen” är den tredje romanen om Chiefen och Sally Jones. Mot en bakgrund av ångbåtar, smutsiga dagsverken och gangstrar med hattar är ”Den falska rosen” en äventyrsroman i svartvitt noir-format. Det är också en varmt hållen berättelse om vänskap, överlevnad och om längtan efter äventyrets tjusning.
Ofta glömmer jag bort att bokens huvudperson är en apa och inte en person. Kanske finns det en tanke med detta förmänskligande, där vänskap baseras på hjärtats rikedom som måttstock för ”det mänskliga”, snarare än rasmässiga och biologiska karaktäristika. Jag hade kanske gärna sett att denna aspekt gjordes tydligare. Den metaforiska rasismen och tanken kring ”den Andre” finns förvisso där, men då som en lågmäld läxa i att vänskap kan växa även på hotfulla ställen, snarare än som genomgående tema.
Icke desto mindre är ”Den falska rosen” en medryckande äventyrsroman med ett rikt persongalleri och en välskriven intrig. Illustrationerna adderar till värdet, med sin fantasifulla blandning av modernism och noir-romantik. Gott så, och gott nog.