Lisa Nilsson och Mattias Torell i Kulturens hus.
Konsert
Lisa Nilsson & Mattias Torell – I nöd och lust
Kulturens hus.
Som en av Sveriges bästa sångerskor har hon frihet att välja den form hon vill. Och nu har Lisa Nilsson valt avskalat.
En del av oss minns säkert hennes konsert med Luleå symfoniorkester, med Norrbotten Big Band eller tillsammans med ett sexmannaband i föreställningen "Kvinnan som är jag". Härliga konserter alla tre.
Nu blir det en helt annan sak. Det finns avskalade konserter och så finns det avskalade konserter som i ordentligt avskalade, eller avklädda, när en röst och en gitarr får tala för sig själva på scenen med endast shakers som en krydda ibland för svängets skull. Vilket man föredrar är olika, man får tycka olika, och då är jag kanske tråkig, men jag gillade mer de tidigare konserterna med en mer maffig inramning.
Lisa Nilsson och Mattias Torell framförde låtar från hennes 30 år som artist.
Duon har skrivit en del av musiken ihop. Det drar åt både jazz- och vishållet och mot brasilianska rytmer. Stevie Wonder och Tony Bennetts låtar görs i långsamma lugna tolkningar.
Bäst är det trots allt när hon sjunger sina klassiska hits. Det är "Var är du min vän". Det är "100", en tolkning men som hon verkligen har gjort "till sin egen", som man säger i tv-programmet "Så mycket bättre" där hon deltog. "100" kommer knappt en timme in i programmet tätt följd av "Säg det igen". Det är då jag tycker att konserten lyfter.
Det är "Varje gång jag ser dig", "Handens fem fingrar" och så är det "När jag var gift med Herman", Lisa Nilssons tonsättning av Kristina Lugns dikt som lockar publiken till skratt. Roligt är det också när hon berättar hur hon följer efter nämnda poet ända in på närköpet, men inte lyckas få någon kontakt för att berätta hur mycket hon betytt. Och om revanschen när SVT ber henne tonsätta dikten, den stora nervositeten över vad poeten ska tycka och kommentaren från densamma som hon återger med samma släpiga röst: "Jag tycker att texten och melodin utgör ett betydligt bättre äktenskap än något äktenskap som jag har varit inblandad i".
Lisa Nilsson och Mattias Torell framförde två extranummer.
Hennes personliga, humoristiska berättelser om kraschade äktenskap och andra erfarenheter är en självklar del av kvällen. I extranumret "Himlen runt hörnet" raljerar hon över texten, det blir kul: "Nån där uppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur". Låten är över 30 år gammal men Lisa Nilsson väntar än, säger hon spelat missnöjt.
En sak till: Ljussättningen var fantastisk!