Lindqvist bjuder en bildningsresa i det lilla

Kurirens kulturredaktör satte en bok i nypan på mig, Svante Lindqvists pjäsmanus ”Mannen från Malmberget”. ”Skriv en recension”, skrev hon, ”du får välja på 1600 eller 2500 tecken.”

Göran Forsmark gick bort i år. Nu kommer Svante Lindqvists pjäs "Mannen från Malmberget" i bokform - den pjäs som Göran Forsmark starkt är förknippad med som skådespelare i Norrbotten.

Göran Forsmark gick bort i år. Nu kommer Svante Lindqvists pjäs "Mannen från Malmberget" i bokform - den pjäs som Göran Forsmark starkt är förknippad med som skådespelare i Norrbotten.

Foto: Monica Ranneberg

Recension2021-01-05 07:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det var någonting med titeln som klingade bekant, mer visste jag inte. Sen googlade jag samt växlade några ord med folk i trakten. Och allt klarnade. Det kan ha sina för- och nackdelar med att vara relativt nyinflyttad. 

Jag förstod snabbt att om skriften inte är att likna vid den heliga graalen så i alla fall en smått ikonisk pjäs, nu i bokform från förlaget Bokfirman. Och jag insåg också att det är få i Norrbotten som, om de inte sett Göran Forsmarks bejublade skådespeleri i pjäsen, så kan de i alla fall relatera till den. Den utgör lite av länets kulturella DNA, dess kulturella kanon. Så nu när Göran själv har gått bort tänker jag att förläggaren Karl Petersen ger ut boken för att hedra ett av länets civilisatoriska landmärken.

Pjäsen i bokform är lättläst och endast 35 sidor lång. Och ganska raskt märker jag att jag har stött på samma sorts kille som bokens ”Göran”. Han satt på parkbänken på Mariatorget i Stockholm där jag växte upp. En bohem med en cigg i handen, tvärsur och ilsk över tillvaron men märkligt välartikulerad. I boken står det apropå Jantelagen om Göran: ”I Malmberget löd lagen så: Ingen skall någonsin tro att någon, någonsin, kommer att bli något”. Jantelagen skruvad ett kvarts varv extra med andra ord. Och genom hela texten löper en ton av frustration, av ett slags stolthet som bara vill ut och sjunga för full hals, vilket han om någon kunde, han Forsmark.

Det handlar om stolthet, om självkänsla. Om Malmberget och LKAB som symboler för Norrbotten. Och vrångheten visavi snobbar i fräsiga bilar som kommer söderifrån och lägger vantarna på ”våra” tjejer. Sånt svider förstås. Men är detta en romantisk myt? Hur som skildrar pjäsen en bildningsresa, och kulturens möjliga roll. Och vad som kan hända om man dristar sig att läsa Dostojevskijs ”Idioten” där människovännen furst Mysjkin även han famlar efter meningen med livet. Och bland annat där formulerar författaren insikter kring relationen hemby och stora världen. Vikten av att ta sig ut i livet, bryta upp, geografiskt eller mentalt. Och sen – kanske – komma tillbaka, starkare, mer insiktsfull. Folkbildad om du så vill. 

Pjäser tillhör sällan avdelningen lättsålda böcker.  Men ta en titt, det är den värd. Det finns en hel del levnadsklokhet mellan pärmarna. En bildningsresa i det lilla.