Litteratur
Lilian Ryd
Vi bodde i Arkadien
Ord&visor förlag
Citatet är hämtat från Lilians Ryds nya bok ”Vi bodde i Arkadien”, som beskriver hennes uppväxt i Vuollerim och familjens vidare öden..
Det är en fortsättning på ”Vi åt aldrig lunch”, som enligt en förläggare beskrev alltför extrema uppväxtförhållanden. Men när boken väl trycktes, hörde massor av läsare av sig, därför att de kände igen sin uppväxtmiljö. Och de ville veta hur det gick sedan för mamma Zyréne och hennes familj.
Det får man reda på i denna innehållsrika bok. Lilian Ryd beskriver i korta kapitel de ganska kärva men också ibland idylliska förhållanden som rådde i Vuollerim med omnejd för inte så länge sedan.
Att skriva eller rita var inget arbete. Inte ens när Lilian utbildat sig till journalist ansåg Zyréne att det var ett riktigt jobb. Och de flesta föräldrar varnar nog fortfarande sina barn för att bli musiker, konstnärer eller författare. Skaffa dig utbildning och ett riktigt jobb, spela kan du göra på fritiden!
I kapitlet ”Varför så få arbetarbarn i skapande yrken”, ser Ryd de ojämlika ekonomiska villkoren som en förklaring till att så få i arbetarklassen ägnar sig åt konstnärliga yrken.
Även om hjälpsamhet och solidaritet med de svaga präglade livet i Ryds ”Arkadien”, kunde också intolerans mot oliktänkande förekomma. När Zyréne skulle gifta sig med timmerkusken Nils Nilsson, blev hon utesluten ur Vuollerims Filadelfiaförsamling. Nils var nämligen inte frälst och ansågs ”ogudaktig” av församlingen. Dessutom var han syndikalist.
Men mycket var bra i Vuollerim och i Jokkmokks kommun. Redan 1937 fick barnen gratis skolmateriel och några senare också gratis skolmat. När Statens vattenfallsverk byggde kraftverk i Porsiforsen, fick bygden på köpet ett riktigt bibliotek. Barnen Ryd blev flitiga besökare och de tilläts också låna vuxenlitteratur. Men efter flytten till Umeå fick barn enbart låna barnböcker.
Det visade sig också att skolan i Vuollerim fungerat bra. När Lilian började på läroverket i Umeå, märkte hon att hon kunde mer än sina nya klasskamrater. Stora skolor är inte alltid bättre än de små.
Jag tror att Lilian Ryds bok kan glädja många läsare, särskilt oss äldre. Hon är en noggrann forskare, som anger källor för citat och slutsatser. Ändå är hennes bok lättläst och skriven med gott humör, och snyggt illustrerad med foton och teckningar.