Skönlitteratur
Inte död än
Författare: Johan Ehn
Förlag: Romanus & Selling
Elis Erichsson är mitt uppe i ett julaftonsgräl med hela stora släkten när han får en hjärtinfarkt. Efter en misslyckad operation närmar sig döden. Liggandes i sjukhussängen hittar han ”revan”, den öppning i tiden som låter honom återse viktiga händelser i sitt liv. Här finns barndomen där han lämnades bort av sin mamma. Här finns arbetet, fackföreningsrörelsen. Här finns den ungdomskärlek som aldrig dog, och det äktenskap som aldrig blev bra. Här finns också passionen för jazzen och den aldrig realiserade musikerdrömmen. Genom sina egna och andras ögon ser Elis tillbaka på ett liv som blev bättre än förväntat men sämre än han hoppats. Vid sin sida har han Tony, sjuksköterskan som Elis anförtror sig till när livet rinner ur hans kropp.
Med “Inte död än” har Johan Ehn skrivit en dödsbäddsroman. Som sådan är han inte unik, det finns gott om litteratur som skildrar en människas sista tid i livet. Johan Ehn lyckas däremot särdeles bra med att skapa en mänsklig närhet och autenticitet i sin skildring. Här finns ingen falsk förställning, ingen obalans mellan förlåtelse och skuld. Tvärtom är det just balansen som gör denna bok så bra. Livets dalgångar, alla misstag och misslyckanden, de skildras med nykter blick och reflekterande överväganden. På så vis skapas en roman som inte går vilse i vare sig synd eller nåd. Här finns snarare en känsla av tillgivenhet inför livet, en varm blick som ser förstående på både oss själva och andra.
”Inte död än” är en vacker roman som gör mig ödmjuk inför både livet och dess slut. När den sista sidan är läst känner jag mig inte längre lika rädd för att dö.