Litteratur
Kött och ande
Författare: Ulrika Kärnborg
Förlag: Romanus&Selling
De var en gång kulturvärldens prestigepar, Marika och Lubbe, Stiernstedt och Nordström. Den ömsesidiga briljansen och den lika uppenbara kontrasten hos två författare, skönheten och odjuret, allmogen mot frälset. Nu är bägge grundligt bortglömda, jag känner ingen som läst Stiernstedt, men några som läst Nordström eftersom han behöll en slags legitimitet genom Norrlandsfrågan och så boken om Lort-Sverige, där faktiskt Norrland klarade sig bäst. Hon skrev om hur medelklassens kvinnor fann sin väg, han försökte se Norrland med industrioptimism och världsande, mer journalist än författare, Härnösandsromanerna har inte nämnvärt liv.
Ett omaka par som Ulrika Kärnborg nu levandegör för en stund med sin biografiroman. Genom den beständiga äktenskapsstormen, Lubbes supande, Marikas obekvämlighet. Ganska uthålligt ändå, 27 år, Stiernstedt skrev sen memoarer om dramat 1953, då var Lubbe död och började infogas i glömskan.
Kärnborgs bok lyckas sådär, det finns lysande scener om hatkärlekens förnedringar, men mycket förblir också oförstått, nästan alltid tycks Marika äcklad av makens fysik, hans lukter, sällan har jag erfarit så många kroppsodörer som i Marikas berättarröst. Ändå härjar passionen för en figur som mest verkar underlägsen och föga framgångsrik. Söp gjorde han nog, vagheten i hans porträtt skorrar, nog nådde han sin publik allt, precis som Marika, men därom skriver Kärnborg ogärna.
Det blir svårt att omfatta Stiernstedts syn på mannen och på männen, hon genomskådar, faller och underordnar sig, dansade en komplicerad tango med motsatta könet, men vi kommer aldrig riktigt nära hennes kärnbränsle. Det är mycket kött, inte lika mycket ande, det fascinerande var ju att Lort-Sveriges lukter från kök och kamrar mötte den tidigare aristokratens moderniserade kvinna, kunde det gå ihop?
Vackra tidsscener, en fin klang av döende 1800-tal i början, men djupborrandet i själen stannar ganska grunt. Vacker och liksom utförlig prosa, angenäm läsning och kanske nog stoff för att väcka nyfikenheten och se parallellerna till vår tids statusfigurer på kulturscenen. Hur vi alla färdas mot glömskan, oavsett framgång, offentlighet, olycka och supande.