Musik
Grand Chorales
Orgel: Markus Wargh
Saxofon: Carl-Henrik Fernandi
Luleå domkyrka måndag 2 september
Saxofon förknippar nog de flesta av oss med jazz vare sig det är en bebopande Charlie Parker, en fräsande vild Ornette Coleman eller en sammetslen Stan Getz. Så det var säkert med en nyfiken förväntan de många i publiken satte sig i bänkarna att lyssna.
De började med en Gavotte av den stora Bach, musik som var à la mode under barocken, dansant förstås och där Fernandis sopransax gav en påtaglig turbokänsla åt melodin medan orgeln bjöd på rondör och bredd i harmoniken. Efter en rysk folkvisa med en kanske väl smörig altsax blev det därpå såväl Bach som Händels älskade ”Gloria in Excelsius Deo” där Fernandis lätt nasala sopransax bröstade sig mot massiva tonkaskader från orgeln. Ett kraftpaket som så när fick kyrkans krucifix att darra.
Vi som haft glädjen att kunna följa Markus Wargh vet att improvisation är något av hans tour de force. Och denna gång la han sig ett gott stycke bort från barocken och inledde med trolskt dovt pulserande ackord vilka sen kom att brytas upp av änglalikt spröda slingor. Formidabelt – och hade inte bänken varit så förbaskat obekväm hade kanske fler än jag vaggats till en skön slummer.
Aftonen avslutades med César Franck – komplext, mångskiftande, ömsom dissonant ömsom varmt vemodigt. Det blev en fin och lite förunderlig afton.