Det finns all anledning att återigen påpeka att alternativet finns, formaliserat med egna fungerande rutiner och allt vad det innebär.
Istället för att sitta hemma och gilla sådär rättrådigt på Facebook kunde ni väl pallra er till Föreningsgatan 7 någon gång. Det är lätt, sök upp det på fejjan, kolla hur man blir medlem. Arrangera klubb eller spelning. Eller gå på klubb eller spelning. Eller fotboll; ikväll visade man Italien – Uruguay på storbild innan dödsmetallarna Autumn Death från Haparanda körde igång sin spelning. Första, med denna sättning, lät man glatt meddela från scenen.
Jag ska inte ljuga, det märks, det är inte så tight och ägigt som jag vill ha min death metal. Å andra sidan, de står där och är så där entusiastiska, ni vet, att man själv blir det. I sina nedtrampade camouflagebrallor och sina första skägg. Det är meckigt och ambitiöst. När det funkar tänker jag på Dissection. Det vill säga på rätt sida Göteborg, när det kommer till melodisk döds/svartmetall. Ibland far det dock iväg och låter power metal istället. Jag tycker de borde välja en av dessa vägar, för konsekvensens skull. Och särskilt en, om jag får tycka.
Sen är det paus en tag, det spelas grymma skivor i PA:t medan The Lowest från Warsawa riggar om på scenen, och folk handlar och pratar med varandra. Och när bandet sedan börjar så är jag lite skraj att det ska bli korvfest av alltsammans: de ser ut som Hornstullshipsters önskar, med osymmetriska frisyrer, tatueringar och stora skägg. Men tatueringarna är lite för blånade och skäggen för vildvuxna. De är på riktigt. De låter lite korvfest också: fem snubbar som har C-droppat sina instrument och rör sig som fotbollshuliganer. Men så pratar sångaren mellan låtarna om hur det är i Polen, hur de är och verkar mot rasism, sexism, homofobi, kommunism och kapitalism. Som i Umeå 1992. Jag lägger inga personliga värderingar i just det, bara beskriver.
Det är kanske inget jag slår på hemma, men å andra sidan så finns det som jag skrev inledningsvis all anledning att påminna om att det finns strukturer och former av umgänge som faktiskt redan fungerar, som innehåller allt det gemene man drömmer om på sociala medier. Som inte behöver uppfinnas (på nytt), som inte är patriarkalt svineri, bara för att det just ikväll är män som berättar det. Just ikväll är det dödsmetall och hardcore. Om en prompt vill ta ned till individnivå så kallar jag det punk men det hade lika gärna kunnat vara hiphop, film, indie, teater, möte, dans, riot girl, poesi eller house eller vad som helst. Och vem som helst som inte är rasist eller annan slags idiot får komma och kalla det, och göra, vad de vill.