Linnea Larsson, under artistnamnet Linea & Me, står verkligen i startgroparna av karriären. För mig är hon alldeles främmande sedan tidigare, och hennes första utgivna material kom tidigare i år. Hon ser eftertänksam ut, där hon står bakom sin keyboard längst ut åt vänster på scenen. Hennes texter känns som grubblerier, charmigt uttryckta. Bland dessa finns stycket The Others, där hon tänker till om att ta sig fram i musikbranchen.
Jag är övertygad om att Linea & Me kommer att kunna dra mer publik än såhär i framtiden. När hon spelar på PDOL under fredagen är det nämligen inte många människor som har samlats framför scenen för att lyssna på hennes pianopop. En basist och en trummis finns också med på scenen, och trots att alla tre verkar vara duktiga musiker så är de inte helt samspelta – rytmerna haltar ibland, vissa övergångar är lite osäkra och Linneas fina röst slår slint någon gång emellanåt. Men så är det ju också en artists första stapplande steg jag bevittnar, och jag tycker att det hela är rätt tjusigt. Låtförrådet är pyttelitet, och efter ett fåtal stycken tackar man för sig. Kort men mysigt!