På bild ses de historiska kulturpersonligheterna Christian Dior, Coco Chanel, F Scott Fitzgerald och bakom tidningen Arséne Lupin i Lulespexet "Paris 1921".
Scenkonst
Lulespexet ”Paris 1921 – konsten att stjäla”.
Regi: Kristina Knezevic & Simon Wulfsberg.
I rollerna: Ella Öquist Degerlund, Tuva Myregård, Beatrix Becker, Karin Leijström, Albin Kullberg, Rickard Åkerstrand, Jacob Lindström och Florian Burgman.
Kulturens hus, Lilla salen, lördag 3 september
En smått ikonisk svensk recension av en romansafton lyder ungefär som följer: ”Fru X sjöng hellre än bra och Herr Y sjöng ännu hellre”. Nu undrar kanske läsaren av dessa rader om denna anekdot har bäring på Studentspexet ifråga. I viss mån. Men då skall direkt sägas att kvällens publik applåderade och även tjöt av förtjusning.
Studentspex brukar sällan utmärka sig för gott skådespeleri, vilket samtidigt närapå tillhör genren. Arséne Lupin, Coco Chanel och Christian Dior med flera rollgestalter hade dock rent plastiskt, kroppsligt en inte oäven begåvning. Och greppet att uppmuntra publiken att lägga sig i handlingen genom att exempelvis kräva fördjupning, spel på finska eller skånska, större känsloutspel etcetera var ett lustigt inslag, det till och med fångade lite av teaterns själ i korta improvisatoriska ögonblick.
Nej, min huvudsakliga invändning handlar mer om manuset. Om vad det är man vill berätta. Även akademisk buskis bör rimligen innehålla lite vässad, skruvad, kvicktänkt, infam, lustfylld kritik av sin samtid. Något vi i bästa fall kan bära med oss och suga lite på. Nu blev det mest bara trams med spring i dörrar, missförstånd, snubbel och fniss. Och det var väldigt, väldigt internt. På pluskontot kul kostymer och en musikkvartett som oklanderligt i korta arrangemang lirade allt från Piaf till Agent 007.