Konst
SPRÅK, en utställning om språk.
Meira Ahmemulic, Sissel M. Bergh, Sara Edström, Carola Grahn, Johanna Gustafsson Fürst, Susan Hiller, Bernardo Ortíz, Erkan Özgen, Carla Zaccagnini
Regionala konstnärer: Erling Johansson / Olof Marsja
Länskonsthall Havremagasinet, Boden
I språket ligger våra lagrade mänskliga erfarenheter, språket kopplar ihop våra tankar med världen men bortom detta ligger det förnimbara. Det är i det anade, mellan raderna, som konsten verkar. Konsten som tilltal består både av gestaltning och kommunikation och är i grunden sammansatt av två delar, information och exformation, det sistnämnda i betydelsen gemensam intuitiv förförståelse.
Samtidskonsten, som har anammat modernismens dogmatiska syn på det obligatoriska regelbrottet, gränsöverskridandet och förnyelsesträvandet, har via vår tids öppna konstbegrepp börjat förskjutas mer och mer åt en intellektualiserande verksamhet på bekostnad av det intuitiva och visuella. Man märker det i samtidskonstens språkbruk, man ”undersöker, dekonstruerar” och ”synliggör”. Orden tycks vilja ge sken av att man sysslar med vetenskap. Bildmediet har reducerats till ett illustrationsverktyg i tjänst hos förnuftet. Däri ligger inte konstens verkliga styrka, den ligger på ett intuitivt och känslomässigt plan.
Bäst förstår man skillnaden när man jämför Carla Zaccagninis installation Världsord, en jämförande undersökning av ord i nationalsånger från hela världen, med Erkan Özkans videoverk Wonderland. En film där den stumma trettonåriga Muhammed, utan ord men med gester och mimik, berättar om de fasor IS utsatte familj och grannar för i hemstaden Kobane. Lingvister går kanske igång med funderingar kring Zaccagninis ordlistor medan Özkans video drabbar en känslomässigt som ett slag i bröstet. Andra verk som likt Zaccagnini reducerar bildens roll i gestaltningarna är Susan Hillers video Lost and Found, en oscillerande linje i en video som illustrerar talade och sjungande röster, eller Bernardo Ortízs fras“Likt en tunga som slickar den andres ord.” som täcker en hel vägg.
Carola Grahns i och för sig fina dikter utskrivna på färgade papper blir ju inte mer bildkonst för att de hängs upp på väggen. Det finns ju andra mer praktiska medier för poesi. De insatser som jag tycker bäst förenar känsla och tanke utgörs av Sara Edström självutlämnade videoinstallationer som i text, bild och ljud berättar om en självupplevd medelålderskris. Hur allmängiltigt berörande denna självterapeutiska insats är undandrar sig min bedömning men bild och text fungerar bra tillsammans. En annan lyckad kombination är Sissela M Bergs monumentala tvåsidiga målning Saraahka/Ruota som ställer utopi mot krass verklighet.
Det lokala regionala inslaget i sommarens utställningsverksamhet utgörs av Olof Marsja, en ung konstnär från Gällivare som visar något stökiga skrotskulpturer och nattavaarakonstnären Erling Johansson som visar teckningar och målningar. Havremagasinet har lånat in en antal verk av Johansson som finns i kommunal ägo. Här visas några bilder som positivt överraskar i det att de skiljer sig så mycket från de slentrianmässigt målade tutti-frutti- kolorerade brödbildsporträtten som blivit något av ett signum för Erling Johansson.
Kul att få se något annat!