Konst
Sensory art – en konstupplevelse för alla sinnen
Åsa Langert och Jens Hedman
Maja Michaelsdotter Eriksson
Jacob Dahlgren
Senses lab
Ljud, måleri, skulptur, eteriska oljor och doftoljor, plugg, trä, borrmaskiner
Boden, Havremagasinet till 26 april
Väggarnas varma gula tar emot i februarisolen, mobilerna utanför entrén prasslar lite stelt i den torra vinterluften. Jag stryker med handen över plastbanden och går in.
Hos Jacob Dahlgren högst upp i byggnaden får publiken Göra. Men inte hur som helst. En vit vägg med geometriska figurer är förbestämd, liksom att besökarna har att använda plugg i olika färger och små borrmaskiner för att skapa bilden. En jättelik pärlplatta om du så vill. Jag går rätt oberörd därifrån, bara hjärnan jobbar lite.
I nästa rum bryter solen därute också in i rummet och ger en go känsla av sportlov bland Maja Michaelsdotter Erikssons skulpturer i olika färg och material. Den bruna och för utställningen skapade ”Until the end of the World” liknar en organiskt formad matta och killar under fötterna. Klibbar gör den dock inte vilket vore naturligt ifall skulpturen var just det utspillda kaffe eller kanske mjölkchoklad den gestaltar. Spisa Ribb, koppen ur vilken formen glider, är mjuk som en kortklippt ryamatta. Konstnärens övriga och äldre verk är mer utmanande och väcker snarare känslor av äckelblandad humor. Borrmaskinernas surr från Jacob Dahlgrens verk förstärker intrycken, inte minst av köttiga ”Gapa och svälj” och gråa ”Tarmkloss”. Och detta är talande för hur de olika verken i ”Sensory art” omsluter besökaren oavsett var denne befinner sig i huset. Det är också befriande att bjudas in att få ta på verken. Något som människan tycks vilja och lite mer jämlikt med de smekta, ibland pyntade eller rent av demolerade offentliga verken på fri fot i stadsrummen.
Sen tar ”Multiversum” andan ur mig. Åsa Langerts och Jens Hedmans verk borde köpas in till en plats för andlighet eller kontemplation, för återkoppling till din mänsklighet. Gym, sjukhus, kyrkor, IT-företag – vem i Norrbotten räcker upp handen och reserverar utrymmet?
Att vara i ”Multiversum” är att gå in i en skog, men inte i en trädskog utan i något av människa skapat. Havremagasinets pelare delar rummet så att Langerts konkreta målningar helt eller delvis skyms. De ljusa ytorna i rummet som utgörs av de höga fönstren täckta med vit, transparent men ändå dämpande täckduk blir, låt oss kalla det, gläntor bland de övriga stora färgfälten. Fält som i sig ständigt ändrar karaktär och nyans när du förflyttar dig med sinnen påverkade och omslutna av Hedmans ljudkomposition.
Det går också att slå sig ner på någon av de tre stolarna med ljudfyllda silverkuddar till stöd för huvudet, sluta ögonen och själv bli ljud. I huvudet rör sig vatten, ett tåg i natten, ljud ur en livmoder. När stolen också vibrerar berörs själva koppen av ljudet. Det är mäktigt. När jag öppnar ögonen är det förvånande nog ljust ute.
Till sist. Källarrummets råa ytor, en fuktighet som hålls borta men som ändå får puts och färg att släppa, gör det till ett favoritrum. Här har Senses lab placerat tre moduler med doft: en kub, ett svart tygstycke som smeker kinderna och därunder själva doften. Blundande besöker jag med just mina minnen ett café, en second hand-affär och så småningom en bil. Samtidigt så förs tankarna till de skyddsmasker som smog och/eller okända virus tvingar på människorna i vissa städer, och som då avgränsar deras doftorgan från intryck. Det är förfärligt synd.
Utställningen pågår till 26 april och förmodligen kommer inte någon att köpa ”Multiversum.” Dess tid i Norrbotten är alltså nu. Tillsammans med de övriga verken i Sensory art - en unik chans att vara i konsten med hela kroppen.