Bodens Orkesterförenings traditionella höstkonsert, enligt ordföranden den 84:e i ordningen, arrangerades förvisso på eftermiddagen, men blev verkligen en storslagen solokonserternas konsert med repertoar helt från 1800-talet. Inte så politiskt korrekt i dessa dagar kanske, i synnerhet som programmets samtliga kompositörer också var män, men vilken härlig fest för örat det blev!
Inledningen blev festligast tänkbara med "Triumfmarschen" ur Giuseppe Verdis "Aida", gnistrande bleckblås och energiska slagverk. Orkestern i högform var utökad med ett tiotal elever från musikgymnasium och kommunal musikskola (en viktig och inspirerande form av samarbete, som förhoppningsvis bäddar för tillväxt bland lokala orkestermusiker i framtiden). Dagens pianosolist, Peter Jablonski, var också dirigent under hela konserten och hade redan från början god hand med orkestern som levererade inte minst glänsande fortissimon.
Många konstverk (det gäller både musik och måleri) som vi idag ser som omistliga pärlor, mottogs av sin samtid med ringa förståelse, nedgörande kritik och rentav hån. Det gäller inte minst Peter Tjajkovskijs "Violinkonsert" (D-dur, opus 35) som här framfördes magnifikt av 20-åriga Kitiara Braune. Hon studerar nu vid Musikhögskolan i Oslo. Med rötter i Boden, där hon spelat i knatteorkester, tackades hon som ”hemvändare” med stående ovationer av den beundrande publiken. Vilken ton! Vilka löpningar! (”Vad är att operera mot detta!” kommenterade en kirurg som jag känner.)
Antonin Dvoraks ofta framförda "Slavisk dans" (opus 46 nr 8) inledde schvungfullt andra avdelningen och eventuell fikapauskoma undanröjdes av fortespel och en effektiv slagverkssektion – con brio!
Det är också beteckningen på den inledande allegrosatsen i Beethovens "3:e pianokonsert" (c-moll, opus 37). Peter Jablonski, som många gånger framträtt i Boden, dirigerade nu från sin solistplats vid flygeln, där solokadensen i första satsen tycktes förvåna orkestern genom sin längd. Allt genomfördes con brio. Fascinerande också att iaktta Jablonski i dubbelrollen solist/dirigent: drillar i högerhanden och dirigering med vänstern! Vilken kontroll!
Stående ovationer och intensiva applåder fick så småningom Jablonski att bjuda på ett extranummer, ett kontrasterande melankoliskt stycke av Chopin.