Musik
Verk av J S Bach, S Prokofjev, Ch M Widor, M Duruflé samt improvisationer.
Organist: Markus Wargh
Orgelafton i Luleå domkyrka 8 november
Så när Markus Wargh placerade händer och fötter på tangenter och manualer i hans lika mäktiga som poetiska Toccata, adagio och fuga i C dur (BWV 564) så var ”I virtuosa mästares sällskap” i Luleå domkyrka klangfullt igång.
Och speciellt adagiot med sina fjäderlätta silvertoner tolkade Wargh med en känsla av eftertänksamhet och absolut klarhet. Bach levererar, som man väl säger idag. Även hans ”Nun freut euch, lieben Christen g’mein” hade en musikalisk lekfullhet som gav strålglans åt den underliggande melodislingan. Och fröjdade oss var precis vad vi gjorde i den utsålda men coronaglesa publiken.
Den ryske kompositören Sergej Prokofjev förknippas knappast med orgelmusik, det är hans pianoverk och symfonier som gjort honom känd förutom förstås musiksagan ”Peter och vargen”. Markus Wargh spelade ett tidigt verk av honom, en toccata med alla de ingredienser så typiska för hans tidiga produktion: en hetsande rytm fyllt av dissonanta inslag. Insprängt låg ett närmast trolskt litet stycke innan det kraftfullt grandiosa slutet.
Frankrike representerades av de inte så ofta spelade Charles Marie Widor och Maurice Duruflé. Muskulöst och kraftfullt där orgeln liksom solisten själv fick ge prov på sitt omfång och sin spelskicklighet. Ändå är det som improvisatör Markus Wargh verkar trivas som bäst. Den avslutande improvisationen över Händels ”Dotter Sion” rymde såväl tassande änglar som basuner starka nog att få Jeri … förlåt, Luleås murar på fall. Och närmast himmelskt att lyssna till.
Sammantaget en afton som – tror jag bestämt – skänkte publiken såväl ro som mycken glädje.