Det är svårt att bli profet i sin egen hemstad, men Al Pitcher har inga problem med att bli det i svenskars hemstäder.
Hur många gånger har vi inte knallat förbi Smedjan utan att tänka på omgivningen? För Al Pitcher räcker det med att kliva ut på Storgatan för att reagera, plocka upp telefonen och lägga ut en bild på sociala medier. Några timmar senare tar han upp sina farhågor, med publiken i Kulturens hus, om vad som kan försiggå inne på Korvgubben.
Al Pitcher har varit aktiv i Sverige i tolv år och att det fortfarande går att bygga 90-minutersshower på skämt om svenskarnas fikarutiner, sociala (in)kompetens och traditioner är anmärkningsvärt. Antingen är det ett underbetyg på befolkningens levnadsvanor eller en otrolig bedrift av Pitcher.
Det lutar åt det senare. Sveriges mest kända nyzeeländare (från England) har förmågan att göra komik genom att bara nämna ett fenomen och förstärka med "Fi fan".
Hans skrivna manus är okej, men snack om hår i öronen, märkligt agerande under en förlossning eller irritation över kubb är långt ifrån det bästa med kvällen. I stället är det responsen på publikens reaktioner och iakttagelser i Luleå (stan med det "jävla vädret": damm överallt, regn och blåst) som till och med framkallar gråtskratt.
Al Pitcher slänger tidigt käft med tandläkaren Konstantin på första raden (som vill slåss när någon skrattar åt hans namn), han driver med en man på balkongen (från Glasgow, eller var det Schhhellefteå?) och återvänder ständigt till kvinnan med Terminator-skrattet.
Det blir otroligt roligt när en finländare ska förklara var hon kommer från samtidigt som en Pajala-bo spontant ger sig in i diskussionen. "Vad är det som händer?". Fi fan.
Själv säger han att han kan skämta om svenskar för alltid, det är en aldrig sinande källa till material. Men framförallt är det komikerns förmåga att fånga upp omgivningen och publiken som gör att han fortfarande säljer biljetter.
Det räcker med att en person lämnar sin plats, att hockeylagets logo har en stålman och att en gammal dam sniffar runt efter sittplats på cafét för att skrapa ihop en högklassig show. Fi fan.
Recension
Al Pitcher: "My happy place"
Kulturens hus, måndag 19.00
Längd: 90 minuter.
Publik: En hyfsat lättroad välfylld sal.
Bäst: Vanliga svenska uttryck blir väldigt roande i Al Pitchers mun.
Sämst: Under en och en halv timme blir det åtminstone några ihåliga partier.
Betyg: 4