Klassisk skräck
Videbuskarna
Författare: Algernon Blackwood
Översättning: KG Johansson
Förlag: Hastur Förlag
Med sina suggestiva och fantastiska berättelser om mörkrets och skräckens makter tillhör Algernon Blackwood (1869-1951) skräckens mästare. Trots att han är känd som en av genrens historiska giganter bredvid namn som HP Lovecraft, Henry James, Arthur Machen, M.R James med flera är Algernon Blackwood däremot relativt okänd i Sverige. Att Hastur Förlag nu släpper best of-samlingen ”Videbuskarna” på svenska är därför välkommet, och för den läsare som har intresse av skräckens mörka kanon har ”bättre sent än aldrig” nog sällan varit ett mer lämpligt uttryck.
Algernon Blackwood tillhör skolan av skräckförfattare som växte fram kring sekelskiftet 1900, en bryttid mellan senromantiken och moderniteten som präglades av esoteriska sällskap, parapsykologi och vetenskap i diverse osaliga konfigurationer. Det var en tid där den gamla och den moderna världsbilden rörde sig in och ut i varandra. Upptäcktsresandet var på modet, världen var stor, den moderna psykologin var på framväxt och samhället hade under ett antal år präglats av både rädsla och nyfiken fascination inför det nya och okända. Denna brytpunkt blir tydlig hos Algernon Blackwood. Här samsas vidunderliga berättelser om vilda platsers fruktansvärda varelser med klassiska skräckelement som häxor, satanistiska präster och knarriga spökhus. Det medeltida blandas med förmoderna motiv och ur denna blandning framträder glimtar av en värld utan fasta former – en plats där det övernaturliga och fruktansvärda stirrar på oss genom verklighetens tunna slöja.
I de berättelser som utgör ”Videbuskarna” finner vi flera motiv som vi sedermera kommit att förknippa med framväxten av den moderna skräcken. Den psykologiska subjektiviteten finns här i sin linda, liksom den fruktansvärda upplevelsen av det okända som HP Lovecraft kom att dra till sin spets. Lovecraft såg i Blackwood en skräckens mästare och ansåg titelnovellen ”Videbuskarna” vara en av genrens stora mästerverk. Liksom HP Lovecraft var Algernon Blackwood också helt värdelös på att skriva dialog, något som stundtals får dessa berättelser att framstå som hopplöst pretentiösa och stela. Trots sådana brister och trots den stundtals plumpa stilen är ”Videbuskarna” ändå en samling skräckhistoria som i flera fall behållit sitt obehagsvärde i över 100 år.
Med ”Videbuskarna” får den gamla mästaren Blackwood nu en rakryggad presentation på svenska. Den läsare som vet att uppskatta skräckens klassiker bör vara nöjd.