En äldre man som mest står och glor ut genom fönstret, som tänker tillbaka på tiden som varit, som minns och grämer sig, som anser sig förfördelad av livet och sina närmaste. Medan huvudpersonen minns flikar författaren in mängder med fakta om det svenska samhällets historia, hur det så kallade folkhemmet växte fram och vad det innebar för dem som bebodde det. Det känns inledningsvis lite torrt. Huvudpersonen, Sigvard Jonsson, ämnade en gång författa en uppsats i historia. Det är hans opublicerade forskningsresultat som vi som läsare får i oss via hans filosoferande. Hans tänkande blir väldigt mycket som ett redovisande berättande. Men vartefter tar det sig. Och det dröjer inte länge förrän jag upptäcker att jag slukar berättelsen.
De båda unga kvinnorna Ellen och Vera träffas på jobbet, på korvfabriken på Magnus Ladulåsgatan på Söder i Stockholm 1937. Trots totalt olika karaktär och intresse blir de bästa vänner. Vera är kommunist. Hennes föräldrar tillhörde entusiasterna som flyttade till Sovjetunionen efter 1917, hon tillbringade fyra år av sin barndom där. Men föräldrarna erkände aldrig varför de flyttade hem igen, vilket blir orsaken till en livslång lögn för Vera. Ellen är ”bara” vanlig arbetare. Hon intresserar sig mer för matlagning och barnuppfostran än politik, ändå låter hon sig dras med i Veras anti-nazist-grupp under kriget. Den hemliga gruppen blir upptäckt av SÄPO, både Ellen och Vera samt deras män, ett brödrapar, döms till fängelse. Dunkelt antyds något om vapensmuggling. Vera, som är aktiv kommunist får fyra år på Långholmen. Och det är då som Familjen föds. Ellen tar hand om Veras dotter, inlemmar henne med sina två pojkar medan hennes man gruffar och håller sig borta för att sedan helt försvinna. När Vera kommer ut är även hennes man ute ur bilden. ”Familjen” hålls ihop av Ellen. De tre barnen, betraktar sig mer eller mindre som syskon.
Det jag i början upplevde som en aning torrt känns alltmer som nödvändig rekvisita för att förstå berättelsen. Johansson har gjort ett digert arbete med att pussla ihop en invecklad romanhistoria med alla nödvändiga ingredienser som kärlek, svek, avund och drömmar med den politiska historia som utspelade sig i verkligheten. Romanen sätter nittonhundratalets händelseutveckling i blixtbelysning, men den här gången står strålkastaren bland kåkarna på Söder. Ingen akademisk förståsigpåare skulle kunnat tota ihop detta, det krävs absolut lojalitet med dem som befolkade industrier och köksgolv. Johansson har det.