Fast Boden ligger också i rymden. Och i Boden ligger hotellet med det poetiska namn som fått ge skivan dess titel.
Det är så han jobbar Alkberg – gruskornet på gatan hemmavid och rymdskeppet som susar fram genom galaxen har lika stort berättigande. Och på den sista resan från en döende planet får man kanske vara beredd på att även idioterna måste få följa med, menar han – eftersom korkskallarna också är en del av mänskligheten.
Som vanligt är Mattias Alkbergs texter poetiskt snillrika, medan själva låtbygget här inte är riktigt lika starkt som vanligt. Möjligen beror det på en uttalad ambition om att göra så fysiskt krånglig musik som möjligt så att den ständigt turnerande Alkberg skulle slippa fara land och rike runt den här gången.
Slutresultatet känns lite grand som en nedtonad rockopera om rymden – komplett med distad ”Hal 9000”-sång framförd av Mattias Alkberg själv. Det är kanske inte det man längtat efter och drömt om – men en nog så underhållande resa i sin egen rätt.
Skivrecension
MATTIAS ALKBERG
”Bodensia”
(Teg072)
Betyg: 3
Bästa låt: ”Första språket”