Om man ska spela på Musikens makt klockan 23.30 så är det bara att räkna med att ungdomarna är på plats, och att stöket i mitten har börjat innan artisten tagit sina första toner. Och precis så är det när Cherrie ändrar scenen till publikens stora jubel. Publiken är taggade, oj så taggade, men samtidigt så är säkerthetsvakterna på plats alldelens för ofta och den första halvan av konserten går mest åt till att låta alla njuta av rapparen från Rinkeby.
För visst är det Rinkeby som har satt Cherrie på kartan och gjort henne till den internationellt kända rapparen som hon är idag. Hon har sedan debuten år 2015 satt ord på hur det är att leva med det meningslösa våldet i förorten och hur det är att vara kvinna i dagens samhälle. Och musikens som hon presenterar för Luleåpubliken är så starkt kopplad till hennes hemort att det får mig att undra hur det kan gå hem hos en publik där många aldrig har satt sin fot där. Men jag tror att Cherries ord är större än henne. För det spelar ingen roll att hon ibland går runt lite slentrianmässigt så scenen. Hennes styrka ligger i texterna som är laddade med känslor som bottnar i gemenskap, styrka och kärlek och det står över det mesta.
”Det här är delen när jag ska prata om känslor" säger hon och ser ned på publiken och säger "snälla ta hand om varandra, jag vill inte att ha någon grabb ska fucka med någon tjej”. Därefter gör hon låten ”Aldrig Igen (Må sådär)” som bärs upp av publiken. Men det är i sådana stunder som hon känns lite ensam på scenen. I låtar som "163 För Evigt" och "Aldrig igen (må sådär)" så känns det som att Z.E. och Stormzy saknas och den där extra gnistan som finns i de låtarna försvinner. Samtidigt så är det ingenting som publiken bryr sig om, de låtarna är nämligen publikens stora favoriter och skriksången verkar aldrig ta slut. Publiken är engagerade från den första sekunden till den sista tonen och de är lika högljudda som fina.
Hela spelningen är som ett enda långt pepptalk. Cherrie återkommer gång på gång till uppmaningen om att "om jag har klarat mig så kan ni". Och hon säger ”Jag vill bara säga en sak. Det är många unga här, livet går nedåt och uppåt. Kom ihåg att tro på er själv. Jag är bara en Rinkebytjej och jag är beviset på att ni kan göra vad ni vill” och jag tror på varenda ord. Det finns ingen filter på Cherrie, det hon säger kommer från hjärtat och det är rakt på. Och med hennes fina soulröst så är hon unik i dagens musikvärld. Hennes musik ger hopp till de som inte tror att det finns någon chans och en bild av verkligheten till de som inte vill förstå. När hon sedan avslutar spelningen med ”163 förevigt” så lämnar hon udden med orden "om jag lyckas kan ni". Det är fint.