Opera
Piteå Kammaropera: BLY
Musik: Karólina Eiríksdottir
Libretto: Ann-Sofie Bárány
Medverkande: Susanna Stern (sopran), Martin Hatlo (basbaryton),
Linnea Andreassen (mezzosopran), Alexandra Büchel (sopran),
Elisabeth Leyser (mezzosopran), Viktor Priebe (countertenor)
Ensemble: Norrbotten NEO
Dirigent: Anna-Maria Helsing
Ljus och scenografi: Bengt Gomér
Kostymdesign: Helle Carlsson
Regi: Mellika Melouani Melani
Norrlandsoperan
Onsdag 29 september, kommer till Kulturens hus i luleå 5 oktober.
BLY handlar om den katastrof som lurar bakom hörnet när Kärleken, med tillhörande passion och ostoppligt rus, uppenbarar sig i en vardagsvärld som gradvis mist sin förtrollade laddning. Hur allt ställs på huvudet hos en fasligt normal kärnfamilj bestående av Mannen (Martin Hatlo), Kvinnan (Susanna Stern) och de två döttrarna (Elisabeth Leyser och Alexandra Büchel) när Den Främmande Kvinnan (Linnea Andreassen), en i all sin alldaglighet gåtfull gestalt, gör entré. Fram träder snart en familj som kört fast i läggandet av svårlösbara livspussel, människor med olika livsmål, drömmar, längtan och attityder, där barnen ter sig som de mest klarsynta och där familjefaderns i sin besatthet av att göra allt tillsammans långsamt kväver sin omgivning. Det klaustrofobiska i hela dramat får symboliseras av den bil som den sönderfallande familjen ständigt rumsterar i, knökas samman i, kvävs i. Och i bakgrunden, i effektfull kontrast mot den vardagligt utstyrda familjen, rör sig Kärlekens uråldriga, mytologiska väsen, en vitklädd, högrest, oroande och drömskt ljudande gestalt, spelad av countertenoren Viktor Priebe på styltor.
Karólina Eiríksdottirs musik känns i sitt plockepinnaktigt sammansatta myller av subtila detaljer märkligt enkel och självklar. Ann-Sofie Báránys libretto är tryfferat med träffsäker samtidslingo, där sjungs och talas om ”mammas ex”, googlande och om det tacobaserade fredagsmysets ingredienser. Liksom i 2019 års kammaroperauppsättning ”Kärleksmaskinen”, där bildsköne kärleksroboten Ion fick förkroppsliga den hopplösa längtan efter kärlek i en värld av dejtingappar, livsstilstips och AI, öppnar sig här bakom skratten små avgrunder mot ett vardagsmörker som inte lämpar sig i de sociala mediernas flöde av filtrerade lyckoselfies.
Mycket ter sig onekligen klockrent under den snabbt förbipasserande dryga timme som musikdramat tar i anspråk. Ändå är det som att föreställningen inte riktigt håller hela vägen ut. Det tragiska slutet känns tyvärr en aning rumphugget och jag lämnas kvar med känslan av att det gick litet för snabbt, att jag inte riktigt var färdig med karaktärerna, vill veta mer. Trots detta, en klart sevärd föreställning med vilken Piteå Kammaropera oförtrutet fortsätter sitt operatiska förnyelsearbete.