Där spelglädje och igenkänning går före nytänkande, men där också en och annan överraskning visar sig lura i kulisserna.
I mångt och mycket känns det som en klassåterträff eller hemvändarfest där det ännu förmodat julbordsstinna och glöggfryntliga diggarklientelet samlas på annandagskvällen för att i vämeljusens skimmer spisa jazz.
För ciceronskapet svarar förträffliga Christina Aasa Bygdell, som också hinner bjuda på en skönt slamrig ”Winter wonderland”, och ett husband bestående av unga men odiskutabelt luttrade förmågor – gitarristen Per Ödberg, pianisten Björn Johansson, basisten Petter Olofsson och trummisen Filip Olofsson – tillhandahåller ett stabilt och nyansrikt sväng kvällen igenom, en sammetsröd fond mot vilken den spelsugna solistkadern kan bre ut sig.
Först ut är en svettig dixieutläggning signerad blås-och-namnkunniga farbrorstrion Björn Sjöö, Christer Ödberg och Bengt Ek. Lars och Gunnar Ullberg briljerar med lyriskt samspel på trombon och piano och Anders Öhlund spär ut glöggen med några dunkar hembränt i en ljuvligt bluesskramlig ”Santa Claus is back in town”. Bo Selinder bjuder på jazziga klurigheter om ensamhetens gissel och behag och Ulf B ”Flu” Jonsson låter dragspelsfingarna jobba i ett skojigt Disneypotpurri. Fullfjädrad jazzsång med ljuvligt julig touch tillhandahålls av Anna Morin och Monica, och Carita Lund imponerar stort med röstmässig lyster i ”You don’t know what love is” .Litet senare bryter saxofonisten Gunilla Ask för en stund den mer än lovligt tröttsamma ”män tutar i lurar och kvinnor upphäver sina stämmor”-arbetsfördelningen, något som gärna fått ske oftare under kvällen.
Nytt för i år är priset till Årets jazzpersonlighet i Luleå. Att priset tillföll trumpetaren Dan Johansson känns klockrent, då denne sympatiske virtuos i min bok är litet av den norrbottniske jazzens minsta gemensamme nämnare, involverad i allt från Norrbotten Big Band och ungdomsorkestern AYJO till jazzföreningen Footprints och åtskilliga gräsrotssamarbeten; hans omisskännliga trumpetton av kolsyreis och vintrig stjärnhimmel smyckar också ut många av kvällens framträdanden.
Ett hedersomnämnande gavs även till luleåjazzens Grand Old Lady, Rose-Marie ”Rosie” Thessén som under många år stöttat och inspirerat åtskilliga jazzvokalister. Finemang. Efter lottdragning och diverse mingel släpps så scenrummet fritt för jammande i olika konstellationer som bland annat hinner kombinera swing med – typ - Bach, klezmer och boogie innan det blivit dags för aftonens stora överraskning OCH behållning. Uppbackad av husbandet och klarinettisten Mats Blomqvist sopar den för mig helt okända sångerskan Therese Enström golvet med det mesta under kvällen med bland annat en diaboliskt fenomenal tolkning av ”Hit the road, Jack” och en lyriskt fulländad ”Over the rainbow”.