Johan Airijoki och Malmfältens Rockklubb i Aurora
I mer än ett decennium har Johan Airijoki dragit runt i landet – med Väärt, tillsammans med Malmfältens rockklubb och ensam med en gitarr. Trots att han setts på knökfulla krogar i Stockholm, soliga sommarcaféer och stora festivalscener har 39-årigen ständigt upplevts som en underdog med smord käft och knutna nävar.
Men nu står Malmbergets gruvarbetare här i ett sprillans nytt kulturhus och inviger den första kvällen någonsin, utan lackskor men med kulturens fana i luften. Och jävlar vad det viftas.
Efter att ha inlett inför en tveksam konferensande publik i en för stor sal lyfter Johan Airijoki de främre raderna på raka armar. Opassande nog är det "Sluten verkstad" som öppnar dörrarna till arbetspasset genom ett taktfast maskineri.
Uppskattningsvis 700 stolar är framställda i den nydoftande konsertlokalen och det känns långt ifrån intimt. En annan kväll hade det kunnat bli tråkigt. Nu blir det istället häftigt att se vad en bra publik kan göra av klena förutsättningar.
Airijoki lyfter armarna i en segergest och vrålar ut: "Fy fan vad skönt", jag kunde inte sagt det bättre själv.
Johan Airijoki och Malmfältens Rockklubb i Aurora
Och Malmfältens rockklubb – skiftlaget som en gång bildats för att banka in den här typen av kvällar i minnet – gör inget dåligt arbetspass. Tillsammans med Airijoki bultar de fast ett minnesmärke i scengolvet som nyss var välpolerad. Det här var en kväll för att testköra tekniken och bättre knegare för jobbet finns inte. Det är så här det låter – och ska låta – i stan.
Johan Airijoki och Malmfältens Rockklubb i Aurora