Jag kan tänka mig att det inte bara är Kalixbor som har tagit sig till festen för att se henne. Det är Sommarfestens största publik som har samlats framför scenen och ska det bli publikrekord så borde det kanske tillhöra Jill Johnson. Hon beskrivs som Sveriges countrydrottning och tronen har varit ohotad under många år.
Hon sjunger helt fläckfritt, men det blir aldrig för perfekt. Hon har den där countryraspet som en vill ha samtidigt och det spelar egentligen ingen roll om hennes låtar lutar åt ett rockhåll eller countryhåll, den röda tråden är hennes röst som personifierar countryns kärna; innerlig känsla.
Från hennes nya ep får vi "Beginning of the end", en låt om "förlorad vänskap och ett stort svek" och publikfavoriten "My Remedy". En natt i Texas med för mycket Tequila får beskrivas genom låten "Flirting with Disaster" som är en betydligt tyngre låt med ett rockigare sound än de tidigare låtarna. Jag gillar verkligen hennes mer rockiga sida, den passar hennes röst otroligt bra och det känns som en naturlig påbyggnad till hennes redan välkända reportuar.
Hon berättar om sitt alterego Jillian. Jillian gör allt som Jill inte skulle göra och hon verkar som en person som jag gärna får veta mer om. Låten "We can sleep it off" beskriver allt det där som Jillian gör när hon är ledig och jag ser gärna en fortsättning där jag får veta vad Jillian gör idag.
Och när hon berättar om hennes resor till Nashville berättar hon det med sådan övertygelse så att jag är sugen på att åka dit själv och skriva country, en väldigt obekant känsla. Hon berättar om människorna som hon har träffat under sina resor och delar med sig av den ännu osläppta låten "Masquerade" som hon skrev "femton minuter innan ett plan skulle gå".
"Jag har vågat mig på I en tid av förändring så har jag vågat mig på att skriva en låt med en fråga: is it hard being a man?”. Den låten får avsluta. Nu kanske ni undrar om publiken vill ha mer? Såklart de vill, och hon ropas in för ett extra nummer. ”Wow, det hade vi inte räknat med" säger hon när de kommer in på scen igen. Är hon kanske lite ironisk? Men en hyllning av hennes upptäckt Doug Seegers och hans låt "Going back to the river" blir det innan hon lämnar Kalixpubliken igen. För som hon själv säger "det finns faktiskt ett schema att gå efter och det måste vi hålla".