Den intelligenta, ofta dova, elektroniska popmusiken har i mångt och mycket blivit signifikativt svenskt. Tack vare bland andra Robyn, Lykke Li, och The Knife förstås, har på flera vis banat väg. Men Jennie Abrahamson är ingen duvunge utan eget uttryck, även om hon kallats Sveriges Kate Bush och under ett par år turnerat med Gabriel. Det samarbetet har möjligen - eller troligen - smittat av sig på plattan, men hon är ingen duvunge.
Gemini gemini är Abrahamson fjärde album, och hennes bästa hittills. Det är modigt, slagverksdrivet, i bland pianobaserat, och modernt. Låtarna har en kall ton och Jennie Abrahamsons spröda stämma lyckas samtidigt vara kraftfull.
Den röda texttråden, feminismen, är tydlig även om den är ganska outtalad. Man kan välja att lyssna på den här skivan på grund av sitt viktiga budskap eller enbart som en enastående njutningsfull popskiva. Men starkast blir den om lyssnaren lyckas ta in både de elementen.
Bästa låt: Dance with me.