Grattis på ettårsdagen!
Egentligen grattis i efterskott om vi ska vara noggranna. Det var den 1 april 2019 som Vy AB började köra pendeltåg mellan Luleå och Boden, men ska vi verkligen börja snacka förseningar? Då har jag en del i bagaget att packa upp.
– Vem är du?
– Jag är Norrtåg.
– Har du kommit för att hämta mig?
– Nej ...
I coronas tidervarv har vi många gånger hört att kriser föder kreativitet vilket vi sett då tågbranschens tidsoptimism har skapat en översvämning av vitsar. Det har spårat ur.
Jag vet inte om det är Ingvar Oldsbergs fel eller om vi ska skylla på Kristian Luuk, men det är någonting med tågresorna som närmast tourettesmässigt lockar fram ordvitsar. När jag, i brist på nöjesevenemang, ger mig på att recensera tågpendeln mellan Luleå och Boden får jag anstränga mig för att undvika uttryck som "det går som på räls", "växla upp" eller "vara på banan". Men det är tuff tufft.
Det göteborgskäcka "På spåret" på SVT är nog det bästa som hänt rälstrafiken och den positiva känslan kring resandet. För i ärlighetens namn har det inte hänt så mycket bra de senaste åren. Det mesta har handlat om förseningar, inställda avgångar och höga priser. Men jag kan verkligen inte gnälla – om det inte är så att pendeltåget mot Boden är exakt 24 timmar sent.
07.50 väller bodensare ut (sju stycken) på tågstationen i Luleå och åtta minuter senare är ekipaget på väg igen.
Tåget är i så bra tid att biljettsystemet överraskas av dess exakthet. Först tre minuter efter att tåget börjat rulla dyker min 82-kronorsbiljett upp i mobilen – och då har jag redan tvingats ta det obehagliga samtalet med konduktören om att "jag har betalat men att det måste ha blivit något fel".
Jag och en medresenär delar på två vagnar. Det finns eluttag mellan varje säte, gratis wifi, stora välstädade toaletter och en fräsch känsla. Det enda som saknas är möjligheten att köpa en morgonkaffe – och dra i handbromsen vad jag saknar det.
Men det går så klart att ha med sig en latte i handen, som de gör i Stockholm, när vi ändå inne på spåret (oops) med kollektivt pendlande på storstadsmanér. Och det är ju faktiskt rätt coolt att det går att åka tåg från Notviken till Sunderbyn som om det vore värsta grymmaste söder om Söder.
Det är orättvist att persontrafiken inte lyckas fånga resenärerna, komforten är överlägsen och miljöpåverkan minimal.
Men när pandemin härjar är kollektivt resande det fulaste du kan göra och när flygskammen växte förstörde priser och förseningar anseendet. Tågen har inte hängt med när läget uppenbarat sig, de har stått kvar på perrongen.
Nu kommer ordvitsarna ändå – jag misslyckades.
Äh, det går fler tåg. Och jag kommer definitivt åka med igen.
Recension
Norrtåg, Luleå–Boden tur och retur
Luleå centralstation, fredag 07.58.
Längd: 25 minuter.
Publik: Nja, det hoppas jag inte.
Bäst: Engelska uttalet av "Bouwden" i utropen.
Sämst: Ryktet.
Betyg: 4