Konsert
Visor och Grimascher
Medverkande: Jack Vreeswijk, gitarr och sång, Brolle, gitarr, piano och sång, Love Tholin, gitarr.
Tid och plats: Kulturens hus stora sal 20 april klockan 19.30, längd 2 timmar och 20 minuter inklusive paus
Publik: Fyllt till cirka tre fjärdedelar.
Det kan inte vara lätt att göra ett program med Cornelis-låtar när alla i publiken sitter där och längtar efter just sina favoriter, får man först konstatera. Skynda på lite med mellansnacket, tänker jag, så att ni kommer fram till – ja, till någon av de pärlor jag har älskat sedan jag var barn och, precis som förmodligen majoriteten barn i min generation, vuxit upp ett i hem med en skivhylla med Cornelis Vreeswijk i LP-samlingen.
Att Brolle, som också älskat Cornelis Vreeswijks låtar sedan barnsben, och Jack Vreeswijk, slog sig ihop och gjorde en gemensam turné efter att ha träffats i tv-programmet "Lotta på Liseberg" var lyckosamt. De har en bra kemi och några av guldstunderna är när de ibland sjunger något tillsammans. De har båda fantastiskt fina röster och fin känsla.
Jack Vreeswijk, berättar många historier om sin pappa och hur låtarna kom till, det ingår i föreställningskonceptet, och även Brolle ger oss några glimtar av sin uppväxt i Inbyn och sin pappa, som för övrigt var den som introducerade Cornelis Vreeswijk i Brolles liv, och sjunger även en egen låt om sitt hörn av världen, "Jag är född i en liten by".
Jag tycker att de skulle kunna utveckla det till mer djupa samtal om far-son-relationer och jag är övertygad om att det finns mycket intressant att berätta om Cornelis, sett ur en sons perspektiv, utan att det blir för integritetskränkande. Det blir nu mest lustiga anekdoter och bränner sällan till. Finast är när Jack Vreeswijk sjunger Grimasch om morgonen och berättar att han av Cornelis Vreeswijks producent efter faderns död fick veta att den faktiskt var skriven till Jack Vreeswijks mamma. Det är också berörande att höra historien om verklighetens Fatumeh i Blues för Fatumeh, som utan att Cornelis Vreeswijk fick veta det innan han själv dog alltför ung, överlevde sitt missbruk, blev ren och utbildade sig till präst.
Överlag tycker jag att tempot hade behövt skruvas upp både i konserten som helhet och även i vissa av låtarna. Det är gemytligt och avslappnat, men tenderar ibland att bli lite ofokuserat och tramsigt. Visst bör det finnas utrymme för skämt och även lite buskishumor men sammantaget blir det för ofokuserat.
Många av mina favoriter saknas men vi får i gengäld höra riktigt bra tolkningar av bland annat just Blues för Fatumeh och Grimasch om morgonen, men också Esmeralda, Vaggvisa, Sommarkort och så sjunger Brolle Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta Cecilia Lind så att håret reser sig på armarna. Här saknas inte allvar, djup, vemod och innerlighet och en och annan tår skjuter fram i ögat. Men det finns många osjungna låtar kvar och utrymme för fler samarbeten.
Som extranummer tar de "Jag hade en gång båt" och allra sist – och då ber de publiken sjunga med så att det ska höras ända till Ukraina – "I natt jag drömde". Då reser sig alla samfällt upp och sjunger med i en gemensam önskan om fred.