Teaterfestival
There is a crack in everything av teatergruppen Institutet
Vitsaniemi, lördag 18 januari kl 14- 22
Det är teatergruppen Institutet som bjudit in till teaterfestivalen "There is a crack in everything" för att kicka igång säsongen. En festival att sent glömma. För till denna inbjudande festival bjuds på scenkonst som företrädesvis visas på storstädernas scener. Det vill säga uttryck och berättelser bortom mainstream och publikfrieri. Istället konst med vissa krav på sin publik eller för den skull konst som fullständigt överraskar och kanske provocerar.
Ett lysande exempel på det senare är Joanna Rytel – vars främsta uttryck är kortfilm och med teman som ofta är tabubelagda ämnen, framför allt sex och sexualitet i förhållande till identitet utifrån parametrarna genus och könsroller. Bland annat visas den internationellt belönade filmen "Moms on fire" som kritiserar och dekonstruerar normer för hur moderskapet ser ut. Och det sker i Vitsaniemi, precis som hennes debut som teaterregissör med hennes nyskrivna pjäs "I barnens namn".
En föreställning där hennes unika estetik och berättande levandegörs till livemusik – närmast ett triangeldrama mellan en man, hans nya sambo och exfru. Åter en problematiserande berättelse om moderskap från olika synpunkter – där inte minst mannen med en stor mun med klar association till en napp inte bara är konflikträdd utan retarderar till babystatus med jämna mellanrum. Tankeväckande och inte minst ytterst effektivt berättad på 35 minuter.
Inbjudande är inte minst föreställningen "Vävda berättelser" där den finska regissören Rasmus Slätis samarbetat med den lokala poeten Dagny Keisu och vävstolsgruppen Vitsaniemi byaförening. Andning, ljus och ljudeffekter från de 12 väverskorna bygger något mycket unikt i denna tolkning av Dagny Keisus dikter.
Men troligen mest applåder fick poeten David Väyrynen som till den helstekta renen läste ur sin diktsamling "Marker". Likt en pastor byggde han upp stämningen till en hallelujakör, innan han ens han säga JajAmen. Då stod den fullsatta salen upp och det kändes som "revolutionen" låg nära. Eller som en bybo sade: Det var det bästa jag hört".
Kan man få ett bättre kvitto än så. Och att den konstnärlige ledaren Markus Öhrn flyttat upp teatergruppen Institutets verksamhet till Tornedalen kan länspubliken vara extremt tacksamma över. För här bjuds scenkonst utöver det vanliga utbudet. Ser mycket framemot fortsättningen.