Hur vill vi egentligen leva?

Att inte kunna betala för sig är det allvarligaste brottet i Mahagonny, Bertolt Brechts och Kurt Weills civilisationskritiska operasatir, uruppförd 1930, och fortfarande högaktuell.

Norrlandsoperan spelar Brecht. Susanna Levonen (Leokadja Begbick). Bakom henne med solglasögon: Jonas Durán (Fatty, Prokuristen) i Norrlandsoperans  uppsättning av "Staden Mahagonnys uppgång och fall".

Norrlandsoperan spelar Brecht. Susanna Levonen (Leokadja Begbick). Bakom henne med solglasögon: Jonas Durán (Fatty, Prokuristen) i Norrlandsoperans uppsättning av "Staden Mahagonnys uppgång och fall".

Foto: Mats Bäcker

Recension2016-10-11 19:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För hur vill vi egentligen leva?

I Norrlandsoperans uppsättning skruvas frågor som hur vi förhåller oss till pengar och konsumtion, demokrati, mänskliga rättigheter, kvinnosyn och makthunger i dagens tillväxtfixerade samhälle. Regissörerna och scenkonstnärerna Carina Reich och Bogdan Szyber kastar oss lekfullt ut i en berg och dalbana av humor och allvar där tomheten i karaktärernas liv tydliggörs effektfullt.

Operan, i kabarétform med inslag av talteater, utspelas i den fiktiva nordamerikanska ökenstaden Mahagonny, á la Las Vegas, styrd av organiserad brottslighet. Här råder galopperande kapitalism och livet kretsar kring matfrosseri, supande, spelmissbruk och sex. Det enda som är förbjudet är att inte betala för detta. Utan pengar hamnar man i fängelse och döms till döden medan de värsta brottslingarna köper sig fria från straff.

Träffsäkert förvandlar Carina Reich och Bogdan Szyber invånarna till clowner i kapitalismens cirkus där allt är tillåtet. Utnyttjade och hjärntvättade, av korrumperade makthavare, söker de lycka utan innehåll och konsumerar så mycket de bara orkar ända in i döden.

Den svårbemästrade musiken, där det också görs tvära kast mellan klassiskt, jazz och cabaret, framförs, med härlig energi, av Symfoniorkestern och dirigenten Damian Iorio. När musiken är som vackrast går sångarnas textinnehåll emot musiken och tvärt om, vilket skapar ett intressant grepp och bidrar till att man inte får några nycklar till vad som ska hända. Kontrast skapas även i scenografi och kostym som i första akten går i grått på en nästan tom scen och i andra akten exploderar i färg på en mardrömslik nöjesmarknad där handlingen utspelas kring en uppblåsbar sexdocka, en ko och en whiskeyflaska.

Susanna Levonen, i rollen som den prostituerade gangsterdrottningen Leokadja Begbick, Lars Cleveman, som skogshuggaren Jim Mahoney och Sanna Gibbs som den prostituerade Jenny Hill, sticker ut med scen- och sångmässig skärpa och briljans.

Som man bäddar får man ligga konstateras i operan. Men i den ställs också frågan: Är det så här vi vill ha det? Sannerligen ett tänkvärt budskap för alla att ta del av!

Norrlandsoperan