Bo Selinder varvade fartiga låtar med några lugnare.
"Vilket geni han är, hatten av", säger en av Luleås välkända musikprofiler på vägen ut. "Vilken humor han har, vilken energi", utbrister kvinnorna bredvid mig i bänkraden. "Vilket minne han har som kommer ihåg alla texter utantill", kommenterar en man efteråt i foajén.
Jo, det är bara att skriva under på alltihop. Bo Selinder, Luleås svar på Povel Ramel, är en entertainer och ordkonstnär utan motsvarighet, åtminstone inte i den här delen av Sverige. Han beskrivs i programpresentationen som "en älskad hemlighet som bara Luleå vet om". Men frågan är om det inte är dags för honom att ta klivet utanför länsgränserna och testa sig mot en publik i någon av alla de orter han besjunger i sina talrika låtar med svenska ortsnamn, som han säger att han ännu inte besökt.
Bo Selinder i en duett med Anki Sandström.
Med sig ikväll har han ett sexmannaband med lokala, habila musiker. Efter pausen utökas de med två blåsare som gör avslutningen extra festlig.
Bo Selinder sjunger, hoppar, dansar och skämtar med en aldrig sinande energi. Ibland tar han med sig en sångare från sin sånggrupp ACCJA. Ibland hela sånggruppen.
Bo Selinder tog in sånggruppen ACCJA i andra akten.
Texterna med de fyndiga rimmen är hans signum, men även melodierna är bra och spänner över alla möjliga olika genrer, från kuplett till schlager med inslag av jazz och rockn'roll. Det är musikaliskt roligt och underhållande men lite mer interaktion mellan Bo Selinder och musikerna i bandet skulle kanske lyfta scenshowen ännu mer.
Bo Selinder uppträdde i Kulturens hus lilla sal.
Jag tror att det kanske är på senare år, sedan han började släppa musik på Spotify, som han har skrivit lite mer allvarliga och personliga texter, inte enbart de där skojvisorna där underfundiga rim är de bärande elementen. Det kan till exempel handla om att känna sig ensam hemma i lägenheten och längta efter en partner. Han sjunger att den som delar sitt liv med honom får "en ganska trevlig man", även om han inte är någon don Juan. Även andra lite udda karaktärer får vara med i texterna, alla framställda på ett ömsint sätt.
Bo Selinder i en duett med Kjell Peder Johansson.
Bo Selinder gör allting med en stor portion humor, massor av självironi och lockar gång på gång till skratt – något han verkligen är bra på, han har både bra skämt och tajming i kroppspråket. Men det kan vara på gott och på ont, för det riskerar samtidigt att skapa en distans till texterna, som att ingenting är riktigt på allvar, även ibland när det skulle kunna vara det, för en del låtar inrymmer en hel del djup faktiskt. Därför är det intressant när Kjell Peder Johansson går upp på scen och gör en duett med honom i låten "Små vackra ögonblick". Han tolkar texten med stort allvar och då plötsligt blir man riktigt gripen. Det är mycket fint.
Men snart blir det glatt igen, det svänger rejält och skruvas upp alltmer mot slutet för att kulminera i några riktigt bra slutnummer med fullt ös, däribland "Utan jacka", som vi hört i P4 Norrbotten.
2 timmar och 45 minuter känns i längsta laget, jag tror konserten hade vunnit på att kortas lite, men det är klart, man firar bara 20-årsjubilem en gång. Extranumret "Ligga runt", en härligt galen låt blir den som dröjer sig kvar när man åker hem efteråt.