Bo Selinder varvade fartiga lÄtar med nÄgra lugnare.
"Vilket geni han Àr, hatten av", sÀger en av LuleÄs vÀlkÀnda musikprofiler pÄ vÀgen ut. "Vilken humor han har, vilken energi", utbrister kvinnorna bredvid mig i bÀnkraden. "Vilket minne han har som kommer ihÄg alla texter utantill", kommenterar en man efterÄt i foajén.
Jo, det Àr bara att skriva under pÄ alltihop. Bo Selinder, LuleÄs svar pÄ Povel Ramel, Àr en entertainer och ordkonstnÀr utan motsvarighet, Ätminstone inte i den hÀr delen av Sverige. Han beskrivs i programpresentationen som "en Àlskad hemlighet som bara LuleÄ vet om". Men frÄgan Àr om det inte Àr dags för honom att ta klivet utanför lÀnsgrÀnserna och testa sig mot en publik i nÄgon av alla de orter han besjunger i sina talrika lÄtar med svenska ortsnamn, som han sÀger att han Ànnu inte besökt.
Bo Selinder i en duett med Anki Sandström.
Med sig ikvÀll har han ett sexmannaband med lokala, habila musiker. Efter pausen utökas de med tvÄ blÄsare som gör avslutningen extra festlig.
Bo Selinder sjunger, hoppar, dansar och skÀmtar med en aldrig sinande energi. Ibland tar han med sig en sÄngare frÄn sin sÄnggrupp ACCJA. Ibland hela sÄnggruppen.
Bo Selinder tog in sÄnggruppen ACCJA i andra akten.
Texterna med de fyndiga rimmen Àr hans signum, men Àven melodierna Àr bra och spÀnner över alla möjliga olika genrer, frÄn kuplett till schlager med inslag av jazz och rockn'roll. Det Àr musikaliskt roligt och underhÄllande men lite mer interaktion mellan Bo Selinder och musikerna i bandet skulle kanske lyfta scenshowen Ànnu mer.
Bo Selinder upptrÀdde i Kulturens hus lilla sal.
Jag tror att det kanske Ă€r pĂ„ senare Ă„r, sedan han började slĂ€ppa musik pĂ„ Spotify, som han har skrivit lite mer allvarliga och personliga texter, inte enbart de dĂ€r skojvisorna dĂ€r underfundiga rim Ă€r de bĂ€rande elementen. Det kan till exempel handla om att kĂ€nna sig ensam hemma i lĂ€genheten och lĂ€ngta efter en partner. Han sjunger att den som delar sitt liv med honom fĂ„r "en ganska trevlig man", Ă€ven om han inte Ă€r nĂ„gon don Juan. Ăven andra lite udda karaktĂ€rer fĂ„r vara med i texterna, alla framstĂ€llda pĂ„ ett ömsint sĂ€tt.
Bo Selinder i en duett med Kjell Peder Johansson.
Bo Selinder gör allting med en stor portion humor, massor av sjĂ€lvironi och lockar gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng till skratt â nĂ„got han verkligen Ă€r bra pĂ„, han har bĂ„de bra skĂ€mt och tajming i kroppsprĂ„ket. Men det kan vara pĂ„ gott och pĂ„ ont, för det riskerar samtidigt att skapa en distans till texterna, som att ingenting Ă€r riktigt pĂ„ allvar, Ă€ven ibland nĂ€r det skulle kunna vara det, för en del lĂ„tar inrymmer en hel del djup faktiskt. DĂ€rför Ă€r det intressant nĂ€r Kjell Peder Johansson gĂ„r upp pĂ„ scen och gör en duett med honom i lĂ„ten "SmĂ„ vackra ögonblick". Han tolkar texten med stort allvar och dĂ„ plötsligt blir man riktigt gripen. Det Ă€r mycket fint.
Men snart blir det glatt igen, det svÀnger rejÀlt och skruvas upp alltmer mot slutet för att kulminera i nÄgra riktigt bra slutnummer med fullt ös, dÀribland "Utan jacka", som vi hört i P4 Norrbotten.
2 timmar och 45 minuter kÀnns i lÀngsta laget, jag tror konserten hade vunnit pÄ att kortas lite, men det Àr klart, man firar bara 20-Ärsjubilem en gÄng. Extranumret "Ligga runt", en hÀrligt galen lÄt blir den som dröjer sig kvar nÀr man Äker hem efterÄt.