Krake på Kulturens hus 18.00
Rundgång i stället för mellansnack, envisa gitarrslingor som lyfter låtarna och låttexter med Luleåinnehåll. Det är svårt att inte jämföra Krake med Hurula. Och om vi ska göra det blir det ingen lätt uppgift för föräldrarna från Karlsvik.
Trots en lite svajig start blev det bra drag i den sittande publiken, där singeln "Det vanliga" sticker ut. 28 minuter punkpop kittlar dödsskönt i kistan. Med lite rörelse på scenen och körsång hade det blivit ännu bättre.
Betyg: 3
Febern på Ebeneser 20.15
Nu är det andra tider. Restriktionerna lättar och Febern omfamnas. Tillsammans med Josef Love bjuder retrosynthdiscopopduon på det häftigaste stan sett på väldigt länge. Det liknar ingenting annat.
Det är inte bara uppradade tjock-tv:s (som ständigt flimrar och bjuder på innehåll) som för tankarna tillbaka till 80-talet. Men så här bra kan inte 80-talet varit i Luleå. I början av pandemin hade showen varit skräckinjagande, nu vill undertecknad aldrig att kroppstempen går under 38 grader.
Ljus- och ljudshowen gör sitt, Josef Loves röst likaså, men det hade inte gett samma symptom om det inte varit för de pricksäkra låtarna. Krya inte på er.
Betyg: 5
Gray soul pennies på Kulturens hus 21.00
Men hallå! Aj! Sluta! Hur tog de sig genom säkerhetskontrollen med sprängmedel? Bandet kommer ut med en energi och ett självförtroende som inte setts till sedan 1996.
Det är svårt att inte falla för musiker som står längst ut på scenkanten med en fot på högtalaren och konstant besöker trumpodiet. Publiken sittdansar, headbangar och så småningom röjer på sin plats. Även om många sökt sig hit och en lång kö tvingas vända hem kan ingen ha vetat vad som skulle ske.
Låtarna är habila rockdängor i Velvet Revolver-anda men musikerna är Guds gåva till rockälskande Luleåbor. På slutet kommer till och med trosor flygande upp på scenen. Det säger väl allt. En uppvisning i rock n' roll
Betyg: 4
Concealed elephant på Lillan 22.15
Även om Lillan varit knökfull hela kvällen krävdes det Concealed elephant för att skapa tryck framför scenen. Trots att svinlånga rocklåtar utan sång knappast kan kallas för publikfrieri går de ändå rätt in i bröstet på publiken som gungar med från start.
För ögat händer inte mycket där uppe men för öronen desto mer. Synth, blytunga riff och trumpinnar av metall välter ut en ljudvägg från scenkanten. Snabelrock, tung som en elefant.
Betyg: 4