Vi hör också ibland röster som tycker att Norrland eller Norrbotten ska bryta sig ur Sverige och starta eget.
I ”Mikronationer – på besök i hemgjorda länder” berättar författarna om ett antal områden som har utropats till egna stater utan vare sig folkomröstningar eller tillstånd från överheten. Men vad är då en stat? Enligt Montevideokonventionen, som skrevs under 1933 av USA och länder i Latinamerika behöver man uppfylla fyra kriterier för att få kallas stat. Man ska ha en permanent befolkning, ett definierat territorium, en regering och möjlighet att etablera relationer med andra stater. Huruvida den brokiga samling stater som denna bok handlar om, verkligen uppfyller dessa kriterier är väl tveksamt.
Jag uppehåller mig en stund vid en av de mikronationer som etablerats på svensk mark, nämligen Ladonien. Denna stat bildades av konstnären Lars Vilks 1996 på det område i Skåne där Vilks konstverk Nimis är uppförd. Joelsson beskriver alla turer kring Nimis-projektet sen arbetet startade 1980.
Snabbt blev det en tvist mellan myndigheterna och Vilks. När tvisten gick in i ett dödläge 1996 beslöt Vilks att den då nybildade staten Ladonien skulle lämna Sverige. Han skickade en kungörelse till kungen och statsministern men fick inget svar. Ladonien har enligt boken 19000 medborgare men alla är nomader utspridda i ett hundratal andra länder.
De övriga nationer som får plats mellan pärmarna är Sealand, Elleore, Seborga Sweutschland, Molossia och Elgaland-Vargaland. Samtliga var helt okända för mig, men nu vet jag mer. Texterna är enkel och effektiv reportageprosa som informerar mer än de gestaltar. Då hade jag verkligen hoppats att bilderna skulle kunna ta ett kliv utanför det bekväma och raka dokumenterandet. Tyvärr är så inte fallet. Fotografierna höjer sig inte över den förströdda och i tidsnöd hopkomna dagstidningsestetiken. Jag ser så mycket mer i glappet mellan exponeringarna.